öfverhopad med en mängd osanna och orättvisa beskyllningar, anhäller jag, det Tit. benäget måtte i det nummer af tidningen, hvilket utkommer näst efter emottagandet häraf, införa följande Berigtigande: Det i artikeln omförmälda uppträde, som passerade på ångfartygets den 7 sistl. Sept. anträdda resa från Göteborg till Stockholm, bestod deri, att fabriksbolagets, under firma Prytz Wienecken, handelsexpedit, hr Bratt, som i Göteborg erlagt betalning för en plats i försalongen och hvarken före fartygets afgång från Göteborg eller under resan af mig erhållit något löfte att få utbyta samma plats emot styrmannens hytt, detta oaktadt, vid fartygets ankomst till Borenshults slussar och under det städerskan på min befallning var sysselsatt att ordna liggplatsen i hytten för ett fruntimmer, som kemmit ombord vid Wassbacken samtdservi d begärt och fått mitt tillstånd att begagna samma Kytt ifrån Motala till Stockholm, inträngde i hytten mot städerskans, likasom styrmans, vägran och derstädes lade sig i sina påhafde kläder. Härom underrättad af styrman, ingick jag till hr Bratt och bad honom, ingalunda i någon sårande ton, utan i fogliga ordalag, lemna hytten; men, ehuru iag jemväl gjorde honom uppmärksam derpå, att han hade sin liggplats i försalongen och att deremot för det fruntimmer, som erhållit mitt löfte om hytten, icke fanns någon liggplats annorstädes, vägrade likväl hr Bratt i trotsande och om hyfsning föga vittnande uttryck, att efterkomma min ofvanberörde begäran. Vid sådanl förhållande och sedan styrman, på derom framställd fråga, förklarat, att han icke ens villkorligt lofvat hr Bratt plats i hytten, fanns för mig ingen annan utväg, än att låta en man af besättningen varligen lyfta hr Bratt ur hytten, till hvilken han icke ogde annan än sjelftagen rätt. Utkommen på däck fortsatte hr Bratt sitt ohöfliga uppförande, med hvilket jag väl någon stund hade öfverseende, helst jag befarade, att mannen vid tillfället var till sina sinnen förvirrad; men efter vid pass en half timmas förlopp, derunder hr Bratt, utan afseende på mina fogliga uppmaningar till ordning, flera gånger försökte med en skrikig ton, att med mig komma i gräl, hvilket dock icke lyckades, men hvaraf redan liggande passagerares nattro stördes, måste jag, ehuru motbjudande sådant för mig än var, underrätta honom, att, derest han vidare störde ordningen om bord, jag då, på grund af de för densammas upprätthållande bestämda föreskrifter, funne mig nödsakad, att låta sätta honom i land, som dock ej behöfde ske, enär hr Bratt under återstående resan uppförde sig skickligt. Härvid bör jag tillägga, att hr Bratt och flere andra försalongspassagerare visserligen, menicke förr än efter fartygets afgång från Göteborg, tillfrågade mig om de under resan kunde erhålla hyttplats; men hvartill jag svarade, att alla sådane platser voro enligt passagerarelistan upptagna ända till Stockholm; dock att de, i händelse någon eller några af hyttpassagerarne under vägen ginge utaf, då skulle, i den ordning de anmält sig, få intaga de lediga platserna. Detta mitt svar kunde, på sätt hr Bratt, såsom gammal passagerare, jemväl insåg, naturligtvis hafva afscende allenast å de ordinarie eller å passagerarelistan upptagne hyttorne. samt således alldeles icke omfatta styrmans och machinistens hyttor, hvilka sednare jag, för att kunna till någon del afhjelpa det missförhällande, som eger rum i afseende på platserne i herrsalongen (försalongen) och fruntimmerssalongen (i den förra finnas nemligen 18, men i den sednare endast 6 platser), förbehällit mig, med styrmans och machinistens begifvande, att till den eller dem, jag ansåge deraf vara i behof, upplåta. Rigtigheten af hvad jag sålunda berättat angående det ifrågavarande uppträdet kan af flere passagerare vitsordas. I följd hvaraf föregifvandet, att hr Bratt blifvit lofvad styrmans hytt, är, likasom allt hvad tidningsartikeln i öfrigt innehåller i strid med min berättelse, fullkomligeu falskt och ogrundadt. Efter förklarande häraf öfverlemnar jag åt hvarje opartisk att afgöra, om jag, genom mina af omständigheternas kraf påkallade åtgöranden i förenämnde hänseenden, åsidosatt mina pligter eller öfverskridit de rättigheter, som en ångbåtsbefälhafvare eger oeh måste ega, för att kunna vidmakthålla ordningen om bord. Särskildt vädjar jag härutinnan till Tit. egen rättskänsla och opartiskhet, hvaraf Tit. otvifvelaktigt skall finna sig manad, att inse och erkänna förhastandet deri, att på ifrågakomne, af osanningar och smädelser uppfyllda, uppsats grunda och ibland allmänheten utsprida vilseledande och sårande omdömen. Slutligen och jemte det jag beklagar, att hr Bratt, hvilken, efter hvad jag tror mig veta, just är den aktade insändaren af ofvanberörde uppsats, enär han, dels vid det beskrifna uppträdet, hotade mig med ovett i tidningarne, dels ock för några år sedan, då jag förde ångsartyget Aros, antastade mig med en tidningsartikel, likaledes full af ilska och osanning, kunnat vid sin framskridna ålder låta sitt påtagligen dåliga lynne hänföra sig till dylika fruktlösa, men om ond afsigt vittnande, försök, anser jag mig tryggt kunna förklara, att den vaktader insändarens egna, emot mig orättvist rigtade tillmälen kunna lämpas på honom sjelf och hans uppförande, hvilket var till den grad oskickligt och ordningsstörande, att, derest jag skulle komma att föra sådane passagerare, som i artikeln med en viss belåtenhet omförmälas. jag då skulle anse för ett stort obehag, att till deras antal behöfva räkna den aktade insändaren. Stockholm den 28 Dec. 1855. Herman Sabelfelt. De med detta berigtigande följande intyg äga följande lydelse: I sammanhang med ofv nstående, torde jag få upplOÖ att he Duntte vv pe Se 2 rr 4