Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1855, sida 2

som afviker från rätta vägen, aflägsnas från sin besattning. Art. 9. Erkebiskopar, biskopar och alla ordinarie prester utöfva med fullkomlig frihet dem tillkommande makt, för att såsom förkastliga utmärka de böcker, hvilka äro förderflige för religionen och sedligheten samt afhålla de trogna från deras läsande. Dock skall regeringen derjemte genom hvarje ändamålsenligt medel förekomma, att dylika böcker utbredas i kejsarriket. (!) Art. 10. Då alla kyrkliga rättsstrider, särdeles de som röra tron, sakramentena, de presterliga förrattaingarne samt de med prestembetet förenade rättigheter och pligter, endast och allena höra under kyrkons domsrätt, så skola kyrkliga domare afgöra desamma, och böra dessa sålunda äfven döma öfver äktenskapsmål, enligt kyrkolagarnes föreskrifter och isynnerbet tridentinska förordningarne, samt endast till den verldsliga domaren hänvisa äktenskapets borgerliga verkningar. Hvad äktenskapslöftena angår, skall kyrkomyndigheten afgöra, om de finnas för handen och kunna förorsaka äktenskapshinder, och dervid hålla sig till de bestämmelser, som nämnda tridentinska möte och den apostoliska skrifvelsen, som börjas med: auctorem side stadga. — Art. 13. Med afseende på tidsförhållandena medgifver den heliga stolen, att presternas helt och hållet verldsliga rättstvister, såsom fördrag om eganderätt, skulder, arf, undersökas och afgöras af de verldsliga domstolarne. — Art. 14. Af enahanda grund lägger den heliga stolen intet hinder för, att prester för brott och andra förbrytelser, mot hvilka kejsardömets strafflagar äro riktade, dragas inför verldslig domstol; dock åligger det denne att ofördröjligen härom underrätta biskopen. Vid de skyldigas häktande och sasthållande bör man iakttaga all den grannlagenhet, som aktningen för presteståndet fordrar. Om domen öfver en prest lyder på död eller fängelse öfver 5 år, så skola i hvarje fall domstolsförhandlingarne meddelas biskopen och möjlighet beredas honom, att, så vidt han anser nödvändigt, förhöra den brottslige, på det han må kunna bestämma öfver det kyrkostraff, som bör afkunnas. På biskopens begäran skall detta äfven ske, om domen lyder på ringare straff. Prester skola städse utstå sitt fängelsestraff på ställen, der de äro skiljda från de verldsliga. Dömas de för förbrytelser eller öfverträdelser, så inneslutas de i ett kloster eller annat andeligt hus. — Art. 25. På det skyldig vördnad må bevisas Guds hus, Han som är konungars konung och de herrskandes herrskare, skall kyrkornas fridlysthet så vidt iakttagas, som allmän säkerbet och rättvisans fordringar tillåta. (D. v. s. inga prester kunna gripas i kyrkan.) Årt. 17. De biskopliga seminarierna vidmakthållas, förses med tillräckliga inkomster samt styras och förvaltas med full och fri rätt, enligt kyrkolagarne, af biskoparne, som utnämna eller åter aflägsna föreständare, professorer eller lärare. De som mottagit sin undervisning i dessa seminarier, skola, efter föregående pröfning, inträda vid hvarje annan läroanstalt, samt kunna, med iakttagande af gallande föreskrifter, söka hvarje lärostol utom seminariet. — Art. 18. Den heliga stolen kan, efter aftal med kejs. regeringen, inrätta nya stift eller ändra de gamlas gränser. Art. 19. Vid valet af de biskopar, som kejsaren, i kraft af från förfäderna ärfd företrädesrätt, föreslår den heliga stolen till kanonisk invigning eller utnämner, skall han äfven hädanefter betjena sig af biskoparnes råd, särdeles af deras från samma kyrkoprovins. Art. 20 stadgar om den ed biskoparne skola aflägga till den kejserliga makten, hvilken ed går dorpå ut, att Åde icke skola deltaga i någonting, som kan störa det allmänna lugnet; men den nämner ingenting om följande ed, som samma biskopar förut svurit påfven: pen befallning påfven gifver mig, sjelf eller genom sina sändebud eller bref, vill jag ej med vett och vilja till mehn för honom yppa. Jag vill hjelpa honom att försvara romerska påfvedomet och 8t. Peters suveränitet mot alla menniskor. Den heliga rom. kyrkans och påfvens rättigheter, anseende och privilegier vill jag söka bevara, försvara och föröka Likaledes vill jag troget hålla alla de hel. fädernas stadgar och bud. Kättare, schismatici och rebeller mot vår herre påfven vill jag med all makt förfölja och anfalla. — Så sannt mig Gud hjelpe och hans hel. Evangelier. Art. 22. Den första vårdigheten vid alla metropolitanoch suffragankyrkor utdelas af påfver, eller om den lyder under ett verldsligt patronat, den andra i ordningen. Öfriga värdigheter och domherreplatser fortfar kejsaren att tillsätta, utom dem som tilihöra biskoparnes förläningsrätt eller ett iagligt pastorat. — Art. 25. Alla kyrkoherdebeställningar bortgifvas efter offentlig kungörelse om ansökningars inlemnande och efter tridentinska mötets föreskrifter. I händelse af ett andligt patronat utser patronen en af de tre, som biskopen föreslår. — Art. 26. Kyrkoherdebeställningarne förses med tillräckliga inkomster, så vida detta ej åligger patronen och denne ej försummar sin skyldighet. Art. 27. Då rättigheten till kyrkogodsens åtnjutande är grundad derpå, att man blifvit införd i embetet af kyrkan, så skola alla, som utnämnas till större eller mindre lägenheter af alla slag, endast i kraft af detta kyrkliga införande, kunna öfvertaga förvaltningen af till desamma hörande gods. Viå tillträdandet af domkyrkor och till dem hörande gods iakttagas för öfrigt ella kyrkliga föreskrifter och alla deremot stridande bruk och vanor afskaffas. — Art. 28. Det står erkebiskoparne och biskoparne fritt att i sina stift införa andliga ordnar och kongregationer af båda könen. Dock skola de häröfver kommunicera sig med kejserliga regeringen. — Art. 29. Kyrkan berättigas att på hvarje lagligt sätt fritt förvärfva nya besittningar och hennes eganderätt förblifver oqvald rörande allt, som hon för närvarande eger eller i framtiden förvärfvar (!). Derföre skola hvarken äldre eller nyare kyrkliga stiftelser kunna upphäfvas eller sammanslås utan den hel. stolens bifall, dock utan inskränkning i de genom Tridentinska mötet biskoparne förlänade rättigheter. — Art. 31. De gods, som utgöra religionsoch studiefonden, äro kyrkans och böra i kyrkans namn förvaltas, medan biskoparne utöfva uppsigten deröfver enligt de bestämmelser, hvaröfver den hel. stolen och kejserliga regeringen blifva ense. Tills dess religionsfondens inkomster blifva geEE A dalada så använ 6