Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1855, sida 2

dagboken. Och när de hittills med i längliga tider förvärfvadt förtroende för säkerhet och fullständighet i den större handeln använde kassabok, journal och hufvudbok uppfylla bokföringens hela ändamål, hvartill skall då väl gagna att bredvid dem föra de anbefallde dagbok och inventariebok? Brescopicbok kan visserligen anses uti alla vigtigare affärer nyttig och lärer ej i den större rörelsen underlåtas att begagna; — men för minuthandlare eller annan mindre handteringsidkare är den ganska sällan behöflig, och till och med oftast alldeles oanvändbar, vid den knappa tid och deraf följande bråska, hvarmed desses rörelse måste bedrifvas, och anlände bref, förfrågningar och reqvisitioner besvaras. Af helt olika art bör val ock bedömas skyldigheten att föra de böcker, som redovisa verkliga facta såsom kassabak, journal och hufvudbok, emot den alt i copia förvara expedierade I bref, ofta af ganska enskildt och förtroendesI innehåll. Stadgandet i 7 S om inventariebokens omsattning och användning, der fastigheter, lösören, kontanta penningar sammanrörde, och hvilken bok med sin anbefallda balanceräkning väl afser att supplera hufvudboken, villl äfven i öfrigt anses alltför olämpligt. — Den större handlanden håller sina kontorsböcker uteslutande för hvad tillhör rörelsen, och inblandar der icke sina lösören och oftast ej ens sin fastighet i stadseller landtegendom. — Tiden för års-bokslutet måste ock bero af rörelsens omfång och bokföringssättets mer och mindre vidlyftighet; men vid begagnande, det hittills öfliga, af kassabok, journal och hufvudbok, medtager, vid de redbaraste kontoren, der aldrig göromåls esterliggande tåles, bokslutet sällan så lång tid som den författningen här lemnar af sex månader, ofta ej ens hälften deraf. Ins. medger dock, att de nu anbesallde dagbok och inventariebok komma att medföra en längre tid för afslutningen, om sådan ordentlig ens blir görlig. Den i 8 F påbjudna köpmannens underskrift af hufvudboken är ock en nyhet i handelsverlden, och föreskrrften att den skall presteras af alla solidariskt ansvarige delegare i ett bolag, möter icke ringa svårighet, då desse ofta, till antalet ej så få, kunna vara vidt spridde i landet; och då sådan underskrift väl skall innebära godkännande af boken, står detta icke att erhålla innan en närmare bokens granskning föregått. Om en sådan underskrift, emot hittills vanligt bruk, verkligen erfordras, synes ålaggandet kunna inskrankas till den som fört boken, eller, för bolag, till disponenten. Den oafbrutna följd, som 9 anbefaller af all införning uti dagbok och inventarisbok, låter icke tillämpa sig i en redig hufvudbok, som dock vä! är och blir affärsmannens egentliga redovisnings-akt, ty der måste hvarje räkning eller s. k. conto hafva utrymme lämpadt efter dess i förväg beräknade behof af hel, half eller mindre del af folien, men äfven ofta flera folier. Eftertänkligast förefaller dock stadgandet i 11 S, som lyder: -Köpman, som befinnes icke hafva efterkommit hvad om handelsböcker nu stadgadt år, vare, der han i konkurstillstånd råkar, underkastad den påföljd, konkurslagen i thy fall beståmmer.t Den aldrig så litet med ordentliga handels böckers förande hemmastadde, skall ej undgå med ins. dela det förutseende, att den här behandlade nya lagen skall, lika med många andra så äldre som yngre, icke blifva allmänneligen, ja kanske af högst få, om ens af någon, verkligen elterlesd. Detta är redan ett icke litet samhallsondt, hantydande på lagstiftningens icke svarande emot tidens och slägtets fordringar; men, der någon gång allmän åklagare skulle komma att anse sig skyldig åberopa förordningen för yrkande ansvar efter sistnämnde S å handlande eller annan näringsidkare af i förordningen uppgifne klasser, då denne råkat i obestånd, om detta än icke kan läggas honom till last, skall konkursdomaren af föreskriften här finna sig tvungen att döma denne, om än aldrig så redlig och oförvitlig ansedd, och i allt öfrigt befunnen, till minst sex månaders fängelse, lika med en bedräglig gäldenär, blott för det han icke fört de här anbefallde, uti ins, öfvertygelse orediga böcker, dagbok, brefbok och inventariebok, och vinsten af detta lagstadgande sålunda blifva chikanösa rättegångar, gagnande blott advokater, domare och pappersbruk. Annu mera kunde vara att yttra om denna förordnings flerfalldigt märkvärdiga innehåll; dat taona maAa dank vara nan frön Ja ss: leo tl