Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1855, sida 2

göra nödiga efterforskningar; ty så obetydligt ämne finnes icke, som ej fordrar mycken beläsenhet och mycket reflekterande. Jeg finner att ni behandlar mig som en nödfallsartikel: min egenkärlek lider ej deraf, och jag har för mycken aktning och vänskap för Eugåne Sue, för att vara svartsjuk på det företräde, ni lemnar honom. Men når ni lemnar honom tid att utarbeta storartade och sköna arbeten, behöfver jag det äfven, för att fullborda mina små studier, och jag kan omöjligt förbinda mig att vara färdig, när utgallringarna i Den vandrande Juden det fordra, och icke heller att hafva slutat mitt arbete, när Den vandrande Juden är färdig att börja sitt tåg omkring verlden. Allt, hvad jag kan lofva, är att uppbjuda hela min förmåga, ty jag byser en upprigtig önskan att göra er mig förbunden; under tystnad förbigår jag den motvilja, jag känner att för närvarande börja mitt arbete, helst som jag påräknat ännu en månads ganska behöflig hvila. Men jag har försakat den; kort efter emottagandet af ert bref satte jag mig till arbetet; men skall jag väl inom sex veckors tid kunna skicka ser en roman, med hvilken ni, såväl som jag sjelf, kan vara belåten? Jag fruktar att det icke är öfverensstämmande med er tidnings intresse att på detta I sätt jägta mig. Till följe deraf, är jag verkligen litet ond på er, men, det oaktadt, vill jag icke vägra att göra allt, hvad i mensklig förmåga står. . . . . . rusen fsörbindliga vänskapsförsäkringa förebråelser. George Sand. I Bref från Eugdne Sue. Jag har trott, min bäste Vron, att Martin Hittebarnet skulle vara en lämpligare titel, och det är af ganska mycken vigt fatt denna förändring vidtages; hvarföre, inser ni väl. I slutet af denna vecka skickar jag er omkring en half del. Ni låter mig på mitt papper författa tvänne försök. Ni läser desamma och genom noter säger ni mig ert omdöme samt återlemnar mig de tvänne försöken. Jag tror mig vara på en temligen god våg; föröfrigt skall ni sjelf döma, och nu, som alltid, tala upprigtigt; början är af särdeles vigt, ty det är genom den, som man måste söka att fängsla läsaren. rt rr tor Ar r och några få Jag är så lycklig, som tio konungar; jag har förträffliga hundar; jag arbetar mycket; mina orangerier stå i full blomma. Jag försäkrar er att tiden till klockan 10 på aftonen försvinner med en otrolig hastighet; klockan 6, dager eller icke, är jag på fötter. Arbetet utgör för mig alltid hufvudsaken, och när jag är nöjd med hvad jag om morgonen skrifvit, rider eller jagar jag med dubbelt nöje. Farväl, min bäste Vron; när jernbanan en gång blir färdig, kommer ni, för att se min bostad. Tro på upprigtigheten af min tlllgifvenhet för er. Eder E. Sue. D. 8. Hvad säger ni om titeln: -En Kammartjenares Memoirer? Hr Vron yttrar med anledning af detta bref: Det fröjdar mig att, tecknad af honom sjelf, hafva kunnat framställa för läsaren en af våra stora och produktiva författare, hvars namn alltid skall sortlefva. Arbetsam och passionerad, stor silosof, älskande fruntimmer, hundar, hästar och blommor, och framförallt bederlig karl, är Eugne Sue till sin person föga farlig politikus. Måtte dessa sanna upplysningar om denne ryktbare skriftställare kunna för honom verka upphörandet af landsflyktens smärta. Bref från Balzac. Dresden den 11 Moj 15350. Min bäste Väron! Man gifter sig 750 mil från Paris i ett land med en fullkomligt enväldig regering; man tror sig vara fri från all plundring och se mig nu likväl plundrad, störtad, förrådd, som en konung. Inneliggande bref skall för er uttrycka min harm, och beder jag er att genast låta införa detsamma i Le Constitutionnel. Ursäkta mina kråkfötter; jag har en nervsjukdom, som slagit sig på ögonen och hjertat. Jag är i ett, för en nygift man, bek agansvärdt tillstånd, men under ollt detta eger jag åtminstone den trösten, att, fastän på afstånd från er, kunna återkalla mig i edert minne, Hvilka vackra saker finnas icke här! Jag har redan deraf uppköpt till en toilett, värd 25 a 30,000 francs och tusen gånger vackrare än Hertiginnans af Parma. Guldsmederna under medeltiden voro våra mycket öfverlågsna; jag har upptäckt förträffliga taflor. Om jag blir qvar här, återstår ej en skilling af min hustrus förmögenhet; hon har nu köpt ett perlband, som kan göra ett helgon vansianigt. Tusende vår skapsförsäkringar tills dess vi snart nog träffas. Jag skall sjelf tacka er i Tuilerierna; jag har knappast krafter att stiga upp för tjugu trapp steg; hjertat uppreser sig deremot. Jag hoppas att ni och Le Constitutionnel må väl. De Balzac. Balzac dog den 18 Augusti 1850. Bref från Lamartine. Mino Herre! Min afsigt var endast att helt högt uttrycka för er det nöje, jag erfarit af att i all tysthet läsa hvad er penna framalstrat. Ni är ej skyldig mig någon tacksägelse, men jag mottager den, som ett bevis at er välvilja. Säg, jag beder er derom, till Hr Cassagnac, att jag läst honom utan harm; han är så rättvis, som man kan vara på afstånd. Jag har alltid varit en stor beundrare af hans talang. Det är en allvarlig Beaumorchais. Alaa tre vilja vi rädda republiken, emedan solket och samhället inbegripas i densamma. Ni skakar påsen, men jag förvarar och värderar den. Lamartine. P. S. Låtom oss en dag närma oss hvarandra. Hr Våron yttrar: Intet af dessa bref är försedt med datum. Litteratörer bruka alärio ssaant