Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1855, sida 2

— mansattning af tilldragelserna på Krim sedan Sebastopols fall: upe första dagarne efter den 9 Sept. förslöto under uppförandet af batterier till försvaret af nordsidan, der Ryssarne förstärkte sina jordverk. Den 18 Sept. kunde de allierade öppna sin eld emot nordsidan, men vunno snart den öfvertygelsen, att den måste blifva utan resultat, emedan bugten utgjorde ett hinder för så väl de allierade som Kyssarne. Den 15 Sept. ägde äfven rörelser i öppna fältet rum. Under det Fransmännens hufvudstyrka framryckte längs Tschernaja i Bajdardalen, inskeppade sig general dllonville till Eupatoria för att förstärka den der stående turkisk-egyptiska korpsen. Gortschakosl hade centern af sin här på bergsryggen emellan Tschernaja och Bel bek; hans högra slygel stödde sig på nordsidan, den venstra var utstrackt ända till Tschuliu och Mangupkale och bade sina förposter ännu längre framskjutna. Denna genom natur och konst i fronten otillgängliga ställning hade en utsträckning af 2 mil och delades vid arrendegården Mackenzie i 2:ne lika delar. Ett angrepp i fronten syntes marskalk Pelissier outsörbart; han måste alltså söka kringgå Ryssarnes venstra flygel och från Baidardalen bana sig en väg öfver bergen. Under det nedra Tschernaja, skådeplatsen för kampen d. 16 Augusti, hölls besatt, sramryckte man från öfra Tschernaja öfver Alsu-Dschiamu på Tiule ända till Woronzow-vägen. Härifrån blef vägen till Riukasta, äfvensom den från AlsuDschiamu till Chamli och Osenbasch, efter många svårigheter, återstäld och detachementer utsändes till norden. Yttersta högra slygelns förtrupper framträngde från Riukasta öfver Jandschu och Kokulus ända till Enisala, och från Osenbasch framryckte detachementer till Aitodor och Tschuliu. Dessa rorelser utfördes till d. 9 Oktober; den 11 hade de allierade större truppmassor koncentrerade i Belbeks öfra kalldal och sorblefvo flera dagar i denna ställning. eNu företogo Ryssarne d. 14 demonstrationer emot Albat och Tavri och sökte bereda Fransmännen samma förlägenhet, en öfverflygling, hvarmed Pelissier hotat dem. Marskalk Pelissier drog alltså de framskjutna trupperna tillbaka på bergsryggen emellan Belbek och Baidar-dalen på höjderna vid Chamli, och med denna dag syntes ett ögonblickligt lugn hafva inträdt i denna trakt. Detta låter sig äfven sör öfrigt lätt förklara genom de talrika expeditionerna till Eupatoria, hvarest numera med lord Pagets lätta kavalleri-brigad, franska divisionen de Failly och andra trupper, torde befinna sig öfver 40,000 man, vidare genom expeditionen till Kinburn, och genom den vunna öfvertygelsen, att ett framryckande i Belbeksdalen är förbundet med stora uppoffringar och svårigheter. Hvad som företogs från Eu patoria, rekognosceringar i större skala, är bekant, hvaremot vidare underrättelser måste afvaktas om Kinburn expeditionens verksamhet. Hvad de aldra senaste tilldragelserna beträffar, så hafva vi derom inhemtat följande: Sardinska korpsen är sedan den 9 ifrigt sysselsatt dermed att göra vinterlägret vid Kamara beboeligt och befästa detsamma. Detta läger befinner sig midt ibland franska trupperna; till venster kampera 17:de och 18:de insanteriregimenterna till bevakande af de stora franska depoterna och till höger ligga lägrade under lätta tält 3 afrikanska jägareregimenter; ännu längre bort ligga 2 husarregimenter. Dessa trupper utsända gemensamt med de sardinska skarpskyttarne sina ströfpatruller ända bort på andra sidan Åitodor. I Sebastopol står allt på gamla foten. Ge neral Buchmaier leder arbetena på nordsidans försvarsverk. General Tottleben befinner sig ännu i czarens hoflazer i Nikolajev; det förljudes, att fastningsarbetena i Cherson och Ni kolajew utföras under storsursten Konstantins ögon med stor precision. De landstigningsI trupper, som åtföljt flottan ttll Dnieperns mynning, utgöra blott 8 a 10,000 man. Det synes, att det vid denna expedition till en bör: jan blott var fråga om att besätta inloppet till Duaiepern, hvilket Ryssarne ej kunde försvara, då de ej stödde sig på någon flotta. På en operation emot Nikolajew och Cherson med landstigningstrupper är vid den långt framskridna årstiden icke att tänka; amiralerna rekognoscera för öfrigt med platta båtar mynningarne af Bug och Dnieper; men fartygen hafva icke vågat sig fram särdeles långt, ty dessa floders delta-land är späckadt med ryska bat2 6 FHÖFÖYFAK4rn2 —