omgilven af konverserande att han ej kunde tala till henne, men hon sökte honom med ögonen; kam6en sammanholl hennes skärp. Eduard tackade henne med en blick full af erkänsla och kärlek. I samma ögonblick inträdde Burns; sedan han helsat på damerna, närmade han sig miss Morpeth; när han lutade sig ned för att tala till henne, möttes hans ögon af kamfen, och han hejdade sig helt tväit. — Hvad fattas er? frågade Fanny förvånad. — Jag igenkänner ej denna juvel, yttrade han under det han med blicken antydde agraffen. Miss Morpeth blef förvirrad. — Hur länge har ni egt den? — Endast sedan i dag. Han närmade sig ännu mer och granskade den med mera uppmärksamhet. — Af hvem har ni köpt den? — Jag har ej köpt den, mumlade den unga flickan ej vågande att upplyfta ögonen. Mr Burns gjorde en hastig rörelse af öfverraskning. — Man har gifvit er den? Hon svarade ej. Han lät en åtbörd al missnöje undfalla sig och tycktes färdig att tilltala henne uli en föI