Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1855, sida 2

rebrående ton, men liksom han märkt att platsen ej var lämplig för en dylik förklaring. yttrade han: — Vi skola tala derom en annan gång, vill ni blott ett ögonblick anförtro mig denna kamå. Miss Morpeth lösgjorde den darrande och räckte den åt honom. Mr Burns betraktade den länge med en synnerlig uppmärksamhet; han vande den på alla sidor, granskade de minsta detaljer med en o säker mine. men plötsligen tycktes ett minne uppklarna för honom; han tryckte med fingret på en omärklig upphöjning och kam6en öpp: nade sig; han kunde ej tillbakahålla ett utrop. Fanny följde hans rörelser med ett slags fruktan. Han vände sig hastigt till henne. — Hvarifrån bar herr Launay fått denna juvel? — Det är ett arf efter hans mor. — Har han sagt er det? — Ja. Engelsmannens panna mörknade, han aflägsnade sig betraktande agraffen, och började att promenera i bakgrunden af salongen. IIans I ögon vände sig skiftesvis från kamen på Launay, hvilken, varande på något afstånd, ej hade märkt det ringaste. Slutligen tycktes han