Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1855, sida 1

vara grundad på vanskap, allt sör öm för att vara det på fruktan. Hvad de skamliga haäntydningar beträffar, som hade blifvit spridda af några bland fruntimren, så hade Eduard alls icke fäst sig dervid; miss Morpeth hade alltför frimodigt afslöjat sig för honom, att han skulle kunna miss kanna henne i detta hänseende. Han hade blickat in uti denna sjal och skadat anda till djupet deraf liksom uti en klar kalla. Det gifves en kyskhet så ren, en oskuld så helig, att ej en gång tvislet kan lefva uti dess närväåro, man skådar den liksom solen utan att någon tanke uppstår att granska den. Det är blott de karakterer, hvars värde är stridigt, öfver hvilka man erfar ett slags ovisshet; då vaknar liksom en instinkt af motvilja uti själen; också är kanske möjligheten att bli misstänkt det första straff pålagdt en tvifvelaktig dyod. Emellertid försummade madame PHerscof, likaså förvånad som förtjust att hafva Launay emellan sig och sin dotter, ej någonting för att göra sig så angenäm som möjligt för den unge mannen. Hon talade för honom efter hvartannat om sin farfar borgmästaren och om Schweiz skönheter, utan att likväl kunna lifva konversationen. För att undgå nya frestelser, tog Eduard sitt album och började att