Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1855, sida 1

Med detta vanskapslulla uppförande mot legitimitetens agenter på detta håll, hade Carl Johan mycket bråk med att motarbeta de svenske legitimisternes, Gustavianernes, stamplingar. Sjelsva drottningen blef i detta afseende föremål för Carl Johans misstänksamhet, hvilken ej gaf sig ro, förrän han utverkade den kong. författning (af d. 10 Dec. 1812) Som vid lifsstraff förbjöd hvar och en alt vare sig skriftligen eller muntligen uppmuntra . d. konungen, s. d. drottningen eler deras barn att återkomma till Sverge eller dem dit införa samt med landsflygt bestraffade hvar och en som skref till dem eller sökte tala med dem. Och icke nog härmed: alla hofdamer, som buro drottning Fredrikas porträtt, föranlätos att aflägga dessa oskadliga souvenirer, och, sör att så vidt möjligt var utplåna allt, som kunde väcka Gustavianska hågkomster, nedtog man ur slottsrummen de taflor, som föreställde denna familj, och bortslyttade ur ett af gallerierna de sista Gustavernas bröstbilder. Försäkrad om Englands understöd, började kronprinsen nu på diplomatisk väg söka förmå Danmark att afträda Norge mot lämpliga skadeersättningar. Redan förut hade danska hosvet på denna proposition lemnat det värdiga svar, att man svårligen kunde fatta huru den svenske underhandlaren kunde anse danska hofvet nog blottadt på sundt förstånd, för att utbyta ett konumgarike, hvilket det sedan århundraden innehade, emot besittningar, hvilka icke tillhörde de, som erbjöd dem.— Emellertid förnyade svenska hofvet propositionen under tillkännagifvande, att om konungen af Danmark beslutat afskaka det fransyska oket, var Sverge färdigt att komma till dess hjelp, med vilkor att Norge afträddes; i så fall skulle Sverge gifva Danmark svenska Pommern och dessutom förbinda sig, att med biträde af sina bundsförvandter, England och Ryssland, så foga, att Danmarks besittningar i Tyskland utstracktes ända till vidden af en fullständig skadeersättning, hvarjemte Sverge afstod från alla sina anspråk på åtminstone 2 mill. rdr Hamb. bko, hvilka utgjorde värdet af de förluster danske kapare tillfogat vår handel. Slutligen förklarade man, att konungen af Sverge var hågad att genom nya familjeband befästa denna förening ), samt att kronprinsen i så fall nåstk. Januari månad ville i spetsen för 30 å 35 tusen man svenskar och ryssar begilva sig till danska halfön, för att i förening med de danska trupperna intränga i Tyskland och öppna fälttåget mot Napoleon. Danmark lyssnade dock ej till dessa förslager, men kronprinsen gaf ej efter så lätt. Han gjorde i Jan. 1813 danska regeringen ånyo ett förslag, som på samma gång hotade med förlusten af Seeland, dock äfven detta utan resultat. Under tiden ökades brytningen med Frankrike, genom dess charge dassaire, hr de Cabres bortvisning från Sverge i Dec. 1812, hvarjemte Sverges minister i Paris, dOhsson återkallades. Frankrike gjorde dock ännu ett försök, att bibehålla Sverges vänskap. DoOhsson förnyade förgäfves tre gånger sin begäran om pass, och under tiden hade hert. af Bassano tillkallat Signeul, hvilken han, enligt kejsarens befallning, tilltalade på följande sätt: Oaktadt hr de Cabres återskickande och det sårande uppförande, hvarmed ni i öfrigt bemöta oss, vill kejsaren gerna tro, att Europas närvarande utseende lärt svenska kabinettet inse sitt eget bästa. H. M. vill icke ) Afsåg prins Oscars förmälning med en dansk prinsessa, ett förslag, som kejs. Alexander redan fram, kastat i Åbo. Carl Johan hade ock ett giftermål mej. lan sin son och en preussisk prinsessa för ögonen — —— 0