criget. Tvertom han har besallt mig anmoda er ännu en gäng resa till Sverge för att förklara för svenska hofvet, att H. M. är högst ledsen (au desespoir) öfver att vara oense med Sverge; att kejsaren betraktar ett krig mellan Sverge och Frankrike såsom ett inbördes krig; att han lifligt önskar en förlikning; att han väl ej kan räcka handen åt Norges förening med Sverge, men att han vill icke allenast äterlemna svenska Pommern, utan dessutom öka svenska besittningarne i norra Tyskland genom ansenliga landvinningar emelJan Elbe och Östersjön, hvilka till och med skulle kunna utsträckas ännu längre än hvarom fråga var vid Signeuls första beskickning; att kejsaren är beredd att lemna ratt betydliga subsidier, för att sätta Sverge i stånd att uppträda med värdigbet och kraft i Tyskland; att H. K. M. måhända endast helt kort skulle uppebålla sig vid sina armeer; att han önskar freden, men först sedan han vunnit några fördelar, och att änskönt kronprinsens af Sverge politik gjort honom mycket ondt, han emellertid egde nog förtroende till denne furstes karakter, för att vilja lemna honom besalet öfver de fransyska härarne i händelse af en förlikning. Med dessa uppdrag afreste Signeul till Stockholm, dit han anlände den 28 Februari. Hans sändning tjenade dock till ingenting annat än att påskynda Sverges fördrag med England, som afslöts den 3 Mars (1813) och hvarigenom Sverge oåterkalleligt (å) bands vid koalitionen. Vår förf:e yttrar bärom: -Alldenstund detta fördrag var bestämdt att läggas under engelska parlamentets ögon, undvek man att deri orda om det förutgående anfallet emot Danmark, utan inskränkte sig till att hänvisa till det emellan Sverge och Ryssland bestående fördrag och upptog i en hemlig artikel detaljerna af dessa öfverenskommelser.— Denna upplysning är af vigt, ty den visar, att engelska regeringen icke vågade lägga inför nationens ögon sin trolösa politik mot Danmark Först genom folkens deltagande i politiken kunna råttsprinciper i densamma göra sig gällande. En följd af fördraget med England blef emel lertid, att kronprinsen nu beslutat sig för att börja sina operationer direkt på kontinenten, således lemnande Norges eröfring tillsvidare åsido, till hvilken förändring i plan han blifvit af åtskilliga omständigheter föranledd, hvilka låta reducera sig till den enda och enkla, att några ryska hjelptrupper ej längre kommo i fråga, sedan Alexander nu ansåg sig tryggare mot Napoleon och derigenom mindre i behof af kronprinsens hjelp, samt England fordrade Sverges direkta uppträdande. Ifrån att vara temligen herre öfver händelserna, började kronprinsen redan blifva deras lekboll. I Åbo var det Alexander, som förband sig att skicka Sver ge hjelptrupper för eröfringen af Norge; efter fördraget i Stockholm med England blef det Sverges pligt, att sända hjelptrupper till Tyskland. Sistnämnda fördrag innehöll nemligen: Art. I. Sverge förbinder sig, att använda en kår af 30,000 man till direkt operation på kontinenten emot de gemensamma fienderna. Art. II. H. Brittiska M:t förbinder sig att biträda de mellan Sverge och Ryssland träffade öfverenskommelser, såtillvida som H. M:t icke allenast icke skall lägga något hinder i vägen för konungariket Norges beständiga förening med konungariket Sverge, utan äfven vill understödja H. svenska M:s anspråk i detta afseende, vare sig genom goda tjenster eller genom att, i fall det blef nödvändigt, dervid använda sin flotta i samband med svenska och ryska trupperna. Man skall likväl icke vädja till styrkan för att verkställa Norges förening med Sverge, förran konungen af Danmark på förhand vägrat förena sig med nordiska alliansen på de vilkor, som innehållas i de mellan hofven i Stockholm och Petersburg gällande fördrag, äfvensom Sverge förbinder sig att vid nämnde förenings uppgörande så långt möjligt är afse norska folkets lycka och frihet. Art. III. För att gifva mera kraft åt de förbindelser Sverge åtagit sig, och för att sätta H. svenska M:t i stånd att utan tidsförlust börja sina operationer så snart årstiden det tillåter, förbinder sig England att lemna Sverge en summa af em million pund sterling till bekostande af innevarande års fälttåg, äfvensom till utrustning, transport och underhåll af dess trupper. Å