Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1855, sida 1

hvarföre miss Morpeth undviker mig, och slutligen, för att nämna ett enda faktum, hvarsore, sedan hon underrättat mig att hon ej skulle göra någon utflykt denna morgon, hon ändrat sitt beslut till er favör? — Ni fordrar många saker på en gång, min herre, svarade mr Burns kallt. Hvad denna promenad beträffar, som jag nyss giort med miss Morpeth, så hade jag behof af att få tala med henne ensam, och hon hade redan i går proponerat att följa mig till Blaore. — Sålunda bedrog hon mig? — Säg snarare, min herre, att hon velat förmildra en vägran genom denna oskyldiga osanning. Ni beklagar er öfver hennes tillbakadragenhet sedan min ankomst; men, när ni fästat er dervid, hade ni bordt inse, att innan hon bestämmer sig för ett val, hvarpå hennes lif skall bero, bör hon åtminstone känna hvad hon har att frukta eller hoppas. — Jag vet ej om jag förstår er, min herre, svarade Launay rodnande; men är det fråga om upplysningar rörande min person och min ekonomiska ställning, är jag färdig att gifva dem. — Jag har ingenting deremot. — Jag är Bretagnare af en aktningsvärd familj, min far dog som fregattkapten i Brest. Varande faderoch moderlös vid femton år,