Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1855, sida 2

samtal hastigt uppstod och mognade, sade godnatt, tände sitt ljus och gick mekaniskt, nåstan drömmande, uppför trappan till sitt rum. Doktor Cret gnolade på en visstump, medan han klädde af sig, drack sin nattdryck och lade sig att sosva. Han hörde Louis gå fram och tillbaka i sitt rum. — Hvarpå funderar nu den stackars gossen? tänkte han; — han kan tryggt låta grubblerierna vara och krypa till kojs, ty jag skall göra honom rik och lycklig. Louis öfverlade med sig sjelf. Ögonblicket var högtidligt. Det gällde att rädda Olympe såväl undan fadrens afsigter, som de Solignacs planer. Det var en dubbel fara, som Louis måste aflägsna, utan att taga till hjelp det projekterade spekulationsfrieriet, som Louis framkastat såsom lockbete för den gamles girighet, men i djupet af sitt hjerta asskydde. Öfverläggningen varade länge, men förde också till ett fast beslut, i känsla af hvilket ett högtidligt lugn bredde sig öfver hans panna. Han lyssnade, om sadren sof och allt var tyst i huset. Derefter lemnade han sitt rum, smög med tysta steg nedför trappan, hoppade ut genom ett fönster i jordvåningen, gick till stallet och tog der doktorns gamla ridsto. Efter att sakta öppnat porten, som gnisslade