Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1855, sida 1

oo. SA PRINT öfr Hä OPP och fransmännens olyckliga återtåg, kommi ur sin förfårliga förlagenhet innan han va lardig att glömma alla sina lösten och eder å Carl Johan. Ankommen till Kalisch, samman träffade han der med Fredrik Wilhelm a Preussen och afslöt med honom den 23 Februari 1813 det bekanta fördraget, hvarigenom Preussen biträdde koalitionen: mot Napoleon, hvarefter de ryska och preussiska härarne snart sagt utan motstånd öfversvämmade Tyskland i alla rigtningar. Troende sig nu nog stark för att reda sig utan Carl Johans biträträde, assändes furst Dalgorucki till Köpenhamn, hvilken der uppgaf ott kejsar Alexander hade öfverenskommit med kahinettet i Stockholm att till en lägligare tid. upp kjuta frågan om Norges astrådande till Sverige, och. naturligtvis derstades mottagen med äppna armar, innan kort afslöt med Danmark en hemlig konvention, hvarigenom detia sörband sig att biträda koalitionen, mot Rysslands garanti af Norges osvalda besittaing, hvarjemte Dolgorucki utlosvade att kejsar Alexander ville gifva konungen af Danmark sitt hedersord att icke nedlägga vapnen, förrän han beredt Danmark fördelarne af en makt af första ordningen och gjort det till en, stat ef ösvervågande inslytande. : I oa Förgäsves bjuder hr Bergman till att öfverskyla denna Alexanders oerbörda otacksamhet, nedriga löftesbrott och svarta ränkfullhet med det föregifvandet att Dolgorucki handlat ester instruktioner från kabinettet i Petersburg och icke på Alexanders egen brfallning, hvilket skulle vitsordas deraf; att furstens hela åtgörande i Köpenhamn af Alexander sedermera desavouerades och han sjelf derifrån återkallades. Men kan väl någon, som aldrig så litet känner ryska förhållanden: förestalla sig alt Dolgorucki skule vågat, så handla. som han gjorde, utan Alexanders goda minne? Omöjligt! Den illsluga ryska. politiken ansås tillfallet gynnande att kasta Sverige öfver bord och Alexander lånade härtill utan samvetsskrupler en villig hand. Noriges förening med Sverige hade i Åbo bisallits af nödtvång, likasom Finlands återlemnande äfven då i betryckets stund skulle hafva medgifvits: men efter sransmännens oerhörda förluster i Rysslands snöbetäckta ödemarker och ester söreningen med Preussen tyckte man sig kunna återupptaga crar Peters planer, och man måste då sramsörallt akta sig att öka Sveriges styrka. I stället sor Sveriges bistånd ville man nu söka vinna Danmarks. Men händelserna, eller en mild försyn, omintetgjorde dessa planer. Napoleon bedref ester sin återkomst till Frankrike, rustningarne med den kraft, att redan: tidigt i April de sranska armåerna började öfversvämma Tyskland och jaga Rysslands och Preussens trupper framsör sig från Elbens stränder som en skock skrämda änder. Då skickade den salske och vankelmodige Al-xander för andra gången Pozzo di Borgo till. Carl Johan, som i början af Maj anlände till Carlskrona, för att söka återställa det goda förståndet, sörsåkrande och bedyrande att Alexander aldrig ett ögonblick haft för afsigt att bryta sina i Åbo,ingångna förbindelser, och att Dolgorucki i Köpenhamn hade handlat emot sina föreskrifter, hvarföre dennes åtgärder blifvit ogillade och han sjelf återkallad. Men Carl Johan hade nu fått öppna ögon, hvarföre PO:z10 di Borgo återskickades med oförrättade ärenden, och ingens; tvifvel är att Carl Johan nu hade förlikt sig med Napoleon, derest han icke redan hade gått allt för långt för att kunna våza räkna på, dennes uppriktiga förlåtelse för det förflutna. Nastan i full brytning med båda de fiendtliga. lägren, visste Carl Johan några veckor knappast hvad han skulle taga sig till och hvältde i sitt oroliga hufvud den ena stunden planer art återsegla hem och kasta sig på Finland, den andra att dela Danmark mellan sig och England, Br RA —