Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1855, sida 1

—— ——— — Jag har ösfvertänkt saken. — Kan man få veta. resultatet af dina djupa fordringar? Louis rodnade, lik. en, som söker ljuga sig ur en svår ställning. 4 — Min far, ni har ofta sagt mig, att tanken på min lycka är en af edra käraste drömmar. j — Javisst, det har jag sagt och det upprepar jag ännu en gång . . Jag älskar dig sränslöst, min gosse ; det vet då väl? . — Jag vet det; också vill jag nu tala med er om min lycka. Orsaken, hvarför jag så envist ville förskaffa mig rättighet att vårda och laka fru de Fou:hy, var — — Iouis tvekade att fortsätta, o— Se så! Sjung ut, hvad du menar, utan radsla, ropade doktorn i grost skämtande ton, i det han skarpt fixerade sin soon. — Orsaken var, att jag älskår henne och vill ega hennes genkärlek, svarade Louis medyfinkänslig adelhet i sin röst, som han, i trots af hjertats oroliga slag, sökte göra så lugn, som möjligt. j — Hvad pratar du nu? sade doktorn med en gycklande åtbörd. Han sökte under tiden forska i Louis ansigte. — Jag meddelar er en hemlighet, som jag