O:Tt—— —— ännu i gär ej sjelf kande, men som nu min egen oro uppenbarat mig. — Gycklar du icke med mig? Doktorn misstänkte en krigslist. Louisplan var emellertid skickligt anlagd. — Vill ni ej, återtog denne lisligt, — vill ni ej ösverlemna ät mig vården om fru de Fouchy, isall ni hoppas att en dag så kalla henne dotter? — Du gifta dig med henne! ropade doktorn och tog ett steg tillbaka. — Tror ni mig i stånd att vilja förföra henne? — Den utvägen vore sannerligen den bästa, mumlade gubben för sig sjelf, — men nej, tillade han högt, du vill fresta mig . . . du vill — — Hvad! Tror ni då ej, att jag kan älska denna tillbedjansvärda qvinna, som är så mild, så god och olycklig ? — Du förälskad! — Jag svär det, ropade Louis med sammanknöppta händer. Han fruktade att ej kunna ljuga nog sannolikt, men spelade den hänrycktr icke desto mindre rätt bra. — Hvad frågar jag efter, om du älskar fru de Fouchy, återtog gubben; — det behöfs ömsesidigt samtycke till äktenskap. — Jag skulle ej sagt er, att jag älskar hen