Då, för snart åtta år sedan, revolutionen i Paris utbröt, kunde ingen, som var fullväxt och hjelpligen klok, undgå att se, alt kommunismen låg i bottnen på allt sammans; men då smällde champagnekorkar och sälldes glädje ptårar, så berättades åtminstone. Desamme, som då voro förtjuste öfver kommunismens seger, äro nu bekymrade öfver det kommunistiska, de skönja i orbetarerörelserna i Jönköping, Upsala o. s. v.; nu hafva de hvarken champagne-eller andra tårsr i beredskap. Hvad kan skalet till det olika mottogningssättet var ?