Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 2

2——— AA Sot vara Sitt-, utan hvar och en lemnade allt hvad han ägde till bröderna, till församlingen. Kommunisterne inbjuda personer, som äro lifvade af en sådan brödrakärlek, att sluta sig tillsammans i sådana förbund med gemensam egendom, och hafva, då de ej fått utföra sina theorier i Europa, sökt realisera dem i Amerika, uti deras berygtade Ikarien. I denna samhällsorganisation, hvilken i forntiden ägde ett mönster uti Sparta, söka de målet för mensklighetens lycksalighet, om hvilken de uppgöra de skönaste drömmar. Detta är kommunism. Att deremot med våld taga sig penningar och behålla dem för sig, strider helt och hållet mot kommunismen. De omtalade oroligheterna skulle således endast då kunna sägas hafva en kommunistisk anstrykning, i fall den som tilltvingat sig det lägre priset, lemnat sin vinst till någon gemensam fond, hvilket man icke erfarit hafva varit fallet. — Lika stort misstag är det, att kalla allt våld mot eganderätten för kommunism. Att flera af denna läras bekännare i sin laras namn begått väldsamheter och framkommit med anspråk sådana som t. ex. Barbes i Paris 1848, hvilka fordrade ,en milliard af de riket — må lika litet läggas kommunismen till last, som det kan tillskrifvas kristendomen, att i dess namn religonsförsöljelser ägt och äga rum, hvilka väl derföre ej böra kallas ,kristliga,. De rättänkande kommunisterna, hvilka finnas många, äro ett fredligt folk och beklaga mer än någon annan de våldsamheter, hvartill deras låror gifvit anledning, då de icke insett, att konseqvenserna af deras satser latteligen kunna vändes till försvar för sådana ytterligheter. Man torde häraf kunna finna huru lättsinnigt det är att begagna dylika fraser, hvilkas innehåll man ej känner. Det är på samma sätt fåviskheten kallar hvarje fanatiker för ,läsare, hvarje ockrere för jude, o. s. v. Menniskor med någon upplysning borde akta sig för dvlikt löst och orättvist tal. Aftonbladet får ock uppbära följderna af detta sitt tal, då Sv. Tidn:n framkommer med söljande behändiga infall: Då, för snart ätta år sedan, revolutionen i Paris utbröt, kunde ingen, som var fullväxt och hjelpligen klok, undgå att se, alt kommunismen låg i bottnen på allt sammans; men då smällde champagnekorkar och sälldes glädje tårar, så berättades åtminstone. Desamme, som då voro förtjuste öfver kommunismens seger, äro nu bekymrade öfver det kommunistiska, de skönja i orbetarerörelserna i Jönköping, Upsala 0o. s. v.; nu hafva de hvarken champagneeller andra tärer i beredskap. Hvad kan skålet till det olika mottagningssättet var ? Detta Sv. Tidn:s i dess eget tycke förmodligen mycket listiga infall taknar, enligt hvad vi nyss visat, all udd, äfven om man antoge, att kommunismen legat till grund för 1848 års revolution, emedan de svenska arbetareoroligheterna ej hafva härmed någon likhet. Men nu är dertill ett sådant antagande origtigt. Hvarje efullväxt och hjelpligen klokmenniska kunde se att det icke var kommunism, som låg i botten af den fransyska revolutionen. Att den var af social och i någon mån al socialistisk karakter, derom behöfver den icke undervisas, som under revolutionen just framhöll detta moment, som mer än en gång upprepade: frågorna om republik eller monarki äro här underordnade; frågan gäller demokratien, det fjerde ståndet. — Och följden har visat att så var. Om man säger att Ludvig Philips välde var det tredje ståndets, Bourgeosiens, konungadöme, så kan man med lika rätt säga, att Napoleons välde är det fjerde ståndets, arbetsklassens, kejsardöme. Och samma element ligger på bottnen af hala den närvarande europeiska gäsningen. De rent politiska frågorna, d. ä. frågorna om olika former för regeringsmakt och representation m. m., äro här underordnade. Men allt detta är något helt annat än kommunism, som erdast utgjorde en af de många yttringarne utaf den sociala rörelsen, en af de många, så att säga, sociala sekter, som vid denna tid uppstodo och måste uppstå, här såsom alltid inbördes förkättrande och förföljande hvarandra, alldeles såsom under reformationstiden olika religiösa sekter, med samma inbördes förkättrande, uppstodo. De som nu kalla hela denna 1848 års rörelse kommunistisk, räsonnera på samma sätt som de katholiker, hvilka vid sifrågavarande tid idensierade hela reformationsrörelsen med upptäget i Mönster eller bondsupproren i Thäringen. Alldenstund dessutom de sednare verkligen voro af en kommunistisk karakter, så borde Sv. Tidn:ns fullvaxta klokhet äfven anse kommunism hafva legat på botten af hela reformationen. Vi hafva ansett oss böra protestera emot de tanklösa fraser, som Aftonbladet här begagnat och de temligen försåtliga konseqvenser Sv. Tidn:n deraf velat draga, och tillägga endast, att då man uppträder att bedömma stora tidsrörelser, bör man ställa sig på något högre ståndpunkt än ögonblicksoch partipolitikens. Af hvad Sv. Tidn:n i öfrigt yttrar rörande SK foo