Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 2

Den 8 Oktober. Vid anförande af de arbetareoroligheter, som på några ställen ägt rum, med anledning af den dyra tiden, och af de våldsamheter, med hvilka dessa oroligheter varit förenade, har Aftonbladet ett par gånger låtit undsalla sig uttrycket, att detta arbetarnes beteende vore ,kommunistiskt. Vi hafva låtit dessa fraser opåtaldt passera, ehuru icke utan en viss förvåning att få höra dem ur Aftonbladets mun, hvilket borde lättare känna de termer det använder och deras valör, men då Sv. Tidn:n nu tagit fasta på A.B:s uttryck, för att deraf draga sina nya slutsatser, kunna vi ej undgå alt med några söka reda våra ärade kollegers origtiga föreställningssätt. Så yttrar Sv. Tidn:n: Hvarje försök att våldsamt ingripa i handelns gång och bestamma, hvar, huru och till hvad pris producenten skall sälja sin vara till konsumenten, är kommunism, densamma må nu utgå från en folkhop eller från en styrelse. Om man icke erkänner den satsen, alt ,egande-rätt är stöld. så kan man icke fordra, att den, som har en vara, skall lemna henne ifrån sig för annat pris, än det han sjelf bestämmer. Antingen är denna hans rätt en stöld, eller ock är det stöld att tvinga honom att sälja till ett lägre pris. Om arbetarehopen i Jönköping tvang allmogen på torget att mottaga 16 rdr för en tunna råg, hvarför köpmannen skulle hafva betalt 22 rdr, så är detta alldeles detsamma, som om säljaren först fått de 22 af köpmannen och hopen sedan röfvat 6 utur säljarens ficka. Detta senere anse säkerl gen de fleste bland den förvillade hopen vara ett brott: men så orediga äro begreppen, att det förra förefaller icke alls brottsligt. Tillvita någon det ena, och ban blir ursinnig öfver det grofva tillmälet; säg bonom, att han gjort sig skyldig till det andra, och han skall icke anse sig förolämpad, utan tvärtom försvara sin handling, såsom rätt. Hår är en blandning af sanning och miss tag. Hvad Sv. Tidn:n säger om beteendet att tvinga någon att sälja sin vara till billigare pris än den gäller, är fullkomligt rigtigt. En sådan handling är i sjelfva verket en stöld. Männe dock Sv. T:n vidhåller detta skarpa Begrepp, då det gäller statens genom regeringen fattade och utförda beslut, som verkar på alldeles samma sätt? Genom förbud mot att föraen vara till en bättre marknad, bar staten, d. ä. hos oss regeringen, mer än en gång tvingat varuägaren att sälja sin produkt till lägre pris ån han eljest kunnat erhålla. Och staten har icke blott begått detta våld, den begår det ännu i dag och denna handling försvaras såsom rättmätig. (Tänk t. ex. på vårt exportsörbud mot tackjern!) Nu har Sv. Tidn. sagt, att en sådan handling är af samma halt, som hade man tagit direkte ur ägarens ficka det belopp som utgör skillnaden mellan det pris han kunde få och det han, till följd af våldet, i verkligheten får. En sådan handling, ett sådant beslut å statens sida, är således atöld! Huru mycket har icke då svenska staten stulit af sina medlem mar! Hvilken stöld begick således icke den svenska regeringen vid det olyckliga exportförbudet 1847? Det skulle intressera oss alt veta, om Sv, Tidningen vidkännes dessa konseqvenser!