Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1855, sida 2

BB l Ö sin ringa med ammunition icke försedda vapenmakt, till den enskilta egendomens skydd, och de sa soldaterne, modigt anförde, ryckte raskt an emot sina hunHy MMM ST TOM AEAR IR ddetaliga fiender. De gjorde dem länge godt afbräck, men måste slutligen, illa sargade och till en del afväpnade, draga sig undan. Fem af dessa oförfärade och trogna ordningens tjenare vårdas nu å län-lazarettet. Detta är ju helt storartadt! Vi erkänna lör vår del upprigtigt, att vi undvikit att relatera alla dessa detaljer af beklagliga förvillelser, som komma att tungt återfalla på deras upphossmän. Dessutom synes det oss, att förskräckelsen och tafattheten gjort mera af saken än den förtjenat. Det ärsvaghetens vanliga förfarande, att rusa åstad med kraftåtgärder, som slå öfver målet så att de blifva löjliga. Det ligger också, rent ut sagdt, något ömkligt att åse den förskräckelse som griper en hop menniskor, hvilka eljest vilja vara stora kaxar, så snart det blir fräga om den minsta rörelse af denna massa, som man eljest föraktar. Under denna sinnesstämning är man sardig att uppoffra allt för yrkanden, som då de på sådant asalt framföras aldrig borde vinna gehör. Det vore då betydligt klokare, alt göra sig något förtrolig med denna -massa, gå den tillhanda med råd och hjelp och verka för den upplysning, som otvrifvelakligt skulle i brodden qvåfva alla dylika yttringar af okunnigheten och råheten. Men härtill är man alltför förnäm; ja man aktar ej ensför rof, att med gäckeri eller fördömmande bemöta de bemödanden, som af andra personer kunna göras, för att bibringa den stora mängden af samhallats barn bättre insigter och en ädlare håg. Och när så denna massa åter kommer i rörelse, då sitta de der skälfvande på sina kassakistor eller i sina fåtöljer, sardiga att göra alla möjliga eftergifter, tills -ordningen blifvit återställd -, då modet återkommer och med detsamma skriket på -sträng näpst uppå orostiftarne. Vi hafva mer än en gång med innerlig vedervilja åsett denna förening af svaghet och öfversitteri, som gör sig gällande hos de personer, hvilka anse sig representera -bildningen och förmögenheten, när det gällt bedömande och bemötandet af den stora massens oroliga anspråk, dervid om någonsin det fordras en lugn, högsinnad kraft, som använder oböjligt allvar emot våldet, men mildhet mot de förvillade. Nu sätter man deremot svagheten emot våldet och tager sin skada igen genom onödig stränghet, sedan all fara är förbi. Men huru det är, äaga de ingen rätt att klaga, som tillställt oordningarne och våldsamheterna. De få skörda sina gerningars frukt, och känna den bittra, långa ångern följa på stundens brottsliga förvillelse. Lyckligtvis synas emellertid nu dessa oroligheter hafva upphört, ehuru det väl är möjligt att en och annan dyning af dem följer på åtskilliga andra orter, der okynnet ännu icke blifvit bragdt till besinning. I Jönköping hafva 33 pers ner blifvit arresterade och undergå nu de förhör, af hvilka följden för mången blifver flera års fästning. Kongl. General-Tullstyrelsen har utnamet t. s. tulluppsyningsmannen A. Nilsson till uppsyningsman vid hamnbevakningen i Götheborg. karantänsväsendet har ej kunnat upphöra utan att till sista stunden väcka förargelse. Redan för en vecka sedan emottogo vi klagomål derösfver, att genom det långsamma delgifvandet till resp. konsuler af karantänernas mot utrikes ort upphörande, resande från Tyskland, som i förlitande på den af alla tidningar publicerade författningen, anordnade sin resa, blilvit svårt blottställda derigenom att den Svensk-Norske konsuln i Köpenhamn ännu efter en 7 a 8 dagar sedan förordningen utkommit, icke af densamma fått del. De hvilka nu, såsom ösligt är med affärsmän, uppgjort sin resa efter dag och timma, hvarpå de beräknat att inträffa på det eller det stället, hvarest de skulle möta vissa personer, expediera bref och penningeremisser, 0. s. v. de hafva nu råkat ut för stora svårigheter, allt endast och allenast derföre, att Regeringen ej kunnat förmå sig att i ögonblicket expediera beslutet, en åtgärd, som kunnat kräfva 2 å 3 timmars arbete af någon renskrifvare i det kongl. kansliet. Dylika klagomål anfördes för oss, såsom sagdt är, för några dagar sedan, men vi läto dem förfalla då det är något obeskrifligt motbjudande att oupphörligt nödgas hacka våra myndigheter i hälarne, och då nu i alla fall detta väl måste vara sista dyningen af vårt lyckliga karantänsvasende. Emellertid har saken haft allvarsammare följder, som påkalla uppmärksamhet, hvilket man finner af följande uppsats i Oresundsposten: Systemets oefterrättlighet. Vi hafva redan flera gånger påpekat vissa embetsverks underlåtenhet att med tillräcklig skyndsamhet meddela vederbörande lokala myndigheter vigtigare förordningar, såsom t. ex. om den ytt