Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1855, sida 2

Men det ar icke något tvlivel underkasdcadt, att om ofvannämnde från Sverige exporterade spannemål i stället blifvit, i mångdubbelt mått, utfodrad på kreaturen, så skulle summorne fördelaktigare hafva gestaltat sig. Man skulle då haft smör, ost och gödkreatur i långt rikare mängd till afsalu. Man skulle bättre kunnat föda en talrikare boskapshjord, och den kraftigare gödseln framkallat kraftigare skördar. Men äkerbruket har svårligen försyndat sig i tron på bränvinsbränningens förträfflighet. Man har öfverskattat fördelarne af denna handtering och gjort sig deraf beroende. Genom att förvandla spannemålen till bränvin säger man sig erhålla såväl en lättare transportabel och säljbar vara, som, genom den möjliga vinsten hvartill spekulationen och hazarden öppnat utsigterna, man tror sig äfven bafva funnit en förläggare för alla sorts utgifter; men man bar den gången lagt sig ombord med en förläggare, som slutar med att drifva värden ur huset. Med ett ord, åkerbruket har för djupt sjunkit ned i denna handterings alla ledsamma konseqvenser, för att hjelpen skulle kunna erhållas på annat sätt än genom bränvinsbränningens återförande inom klokhetens gränsor. — Genom regeringens och ständernas förenade bemödanden är lyckligtvis redan början gjord, och man vågar hoppas att I såväl åkerbruket som sjelfva jordegendomen nu först skola erhålla sitt rätta värde. Ibland de bidrag, som af patrioter inom landet blifvit lemnade, af råd och upplysningar till jordbrukets förkofran, synes oss det nu anmälta arbetet vara icke det minst värderika. Det innehåller en stor samling af uppgifter och lärdomar, som böra vara högst välkomna för hvarje jordbrukare, som önskar ställa denna del af sin hushållning på en bättre fot, men ej äger tillfälle att inhemta upplysningarne på de orter, hvarest de bäst kunna hemtas, hvilka orter utan tvifvel äro Holstein och Slesvig, de der sedan längre tid tillbaka äro berömda för sin boskapsskötsel, och ännu mer för den goda behandlingen af sina ladugårdsprodukter. En kort sammanfattning af innehållet utaf d:r Hagdahls bok torde kunna tydligt visa huru mycket derutur är för landtmannen att inhemta. I kapitlet om Ko-.racer beskrifvas de olika slags kor, som finnas i hertigdömena, deras inbördes företräden och ännu på många ställen mycket försummade skötsel, i hvilket fall en teckning göres, som tyvarr blott alltför mycket inträffar på vårt eget land. Vidare lemnas underrättelser om valet af mjölkkor, om mjölkprofning, om rätta tiden för afling, om kalfvars uppfödande och gödning samt om valet af afvelsdjnr. Härpå följa ett särskilt kapitel om utfodring, som börjar med anförande af det träffande tyska ordspråket: Kon mjölkar genom tänderna, och äfven innehåller en beskrifning på tjudring samt på kostallens (sahusens) inredning, hvilket allt upplyses genom några fina I träsnitt. Kapitlet om Mejeriet innehåller nogI granna, med plancher förtydligade beskrifningar på mjölkkammaren, på smörtjerningen, (med olika slags tjernor) på mjölkbunkar, smörtråg, mjölkvagn, m. m., hvarefter uppmärksamheten fästes på det för mycket förbisedda ämnet: ladugårdens arbetspersonal, såsom Dejan, mejeridrängen, herden, m. fl., hvarefter kapitlet slutar med redogörelse för arbetsordningen i ett mejeri. — Under kapitlet om Mjölkens tillgodogörande inhemtar man de närmare upplysningarne om smöroch ostberedning. ämnen af så mycket större vigt, som båda dessa delar af vår ladugärdsshushållning ännu i allmänhet stå på en mycket låg ståndpunkt i vårt land. Detta kapitel utgör derför hufvuddelen af förf:ns arbete och de intressanta upplysningar han härutinnan lemnar, äro städse åtföljda af förtydliI gande teckningar. De sista kapitlen äro ägnade åt Svinafveln samt några särskilta underrättelser rörande Hollåndska ostsorter, så väl Skumsom Sötmjölksost. Dessa äro de ämnen den ifrågavarande boken innehåller, hvilka ämnen framställas med mycken tydlighet och med en viss värma i skrifsättet, som röjer att förs:n varmt nitälskar för att de upplysningar han meddelar skola lända till allmänt gagn. Det är ock vår öfvertygelse att de det skola göra, då troligen ingen läsare skall kunna undandraga sig intrycket af den väckelse till praktiskt utförande af de gifna anvisningarne, som arbetet ovillkorligen esterlemnar. — Prisets billighet — 1: 16 bko — bekrästar ytterligare, att bokens utgifvare afsett allmän nytta och icke någon förlaggarevinst, något som hvar och en, som kanner förs:ns personliga ställning, ock latteligen insett. I sammanhang härmed anmåla vi en annan bok, som, derest den uppfyller sitt ändamål, bör vara af nytta för jordbrukaren, d. ä.: Husdjurens Siuk domar efter