Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1855, sida 1

styrde sin kurs mot Lima i en tätt sluten salang på lejda hästar. En af truppen, som mätte sina sex fot, tryckte nästan ihjel en liten pony under sin svåra tyngd; en annan, liten, bredaxlad och med korta ben, gungade på den skarpa ryggen af en hög och utmagrad gammal ridhäst, på hvilken mar kunde räkna resbenen. Dessa improviserade ryttare ryckte stundtals i tömmarne, än till höger, än till venster, klämde sig fast vid sadeln, tappade sina stigbyglar och omfamnade halsen på sina ridhästar, som slogo ifrån sig med bakbenen. Man skulle kunnat taga dem för en hop clowns, när man såg deras löjliga figurer och komiska rörelser. Men de sjelsve skrattade icke. Medan de trafvade och galopperade i den otroligaste förvirring emellan hvarandra, tänkte de blott på att samtala med den största kallblodighet. Hastarne, som voro ledsna vid att bära dessa obeqväma riders, gjorde kaprioler och sidosprång af alla möjliga finter, som en häst kan uttänka för att afkasta sin ryttare, men det lyckades dem ej att befria sig från de smidiga sjömännen, som klämde sig fast vid sina sadlar liksom apor. Åsnorna, som voro lugnare och förnuftigare, blefvo förvirrade vid anblicken af denna oordnade svärm af hästar och ryttare, som spärrade dem vägen. — Fregatten är kommen, yttrade don Pa