Ja, Carl Johans sörbindlighet mot röfvaren af Finland gick ännu längre. De rädgilvande i Sverige, såsom Wetterstedt och Wirsån, ansågo att Ryssland borde komma oss till någon penninghielp, så mycket mer som Sverige i och för erhållandet af Norge underkastat sig oerhörda utgifter, hvilka till stor del kunde anses ske till Rysslands bästa genom våra rustningars inverkan på det fortgående kriget. Dessutom hade kronprinsen afvisat Napoleons anbud af omkr. 30 mill. francs. Slutligen hade Ryssland vid freden i Fredrikshamn varit nog, obilligt, att icke vilja ikläda sig den del af Sveriges statsskuld, som bort belöpa sig på Finland. Allt detta tyckes väl hafva varit skäl nog för anspråk på penninguppoffringar från Rysslands sida, men Kronprinsen (Carl Joban) , ville ogerna framställa en dylik begäran under den svåra belägenhet, hvari kejsar Alexander då befann sig. — Emellertid beslöts att man af Ryssland skulle fordra 5 millioner rubel i lån, och när kronprinsen vid mötet i Abo, ,efter en lämplig inledning, framställde till kejsarens behjertande det behof Sverige egde att erhålla ett lån af några millioner för att reda oss, tills subsidietraktaten kunde afslutas med England, så ,erbjöd sig kejsaren verkligen, ,oaktadt den svåra ställning, hvari han befann sig, ,af personlig vänskap för kronprinsen och upprigtig önskan att gå sin bundsförvandts intressen till mötesatt understödja Sverige med ett lån af — 11 million rubel, hvilka, tack vare Carl XIII:s försigtighet, ej skulle återbetalas förrän efter Norges förening med Sverige. Det hade varit fråga om att utkräfva subsidier af Ryssland, men detta ansågs svårt och i viss mån äfven ,förödmjukande; deremot fann Carl Johan det icke förödmjukande, att emottaga af England 500,000 St. såsom ren subsid, ,utan återbetalningsskyldighet-, hvaremot det Ryska understödet lemnades ,med nog minutiösa återbetalningsvillkor. Detta lån på I3 million rubel var den enda uppoffring Carl Johan kräfde af Alexander och Ryssland, som genom honom räddades från undergång ! Och detta skedde två år efter det Sverige blifvit beröfvadt Finland och Åland, då Ryssland väl ännu ej borde hunnit betrakta dessa orter såsom sin häfdvunna tillhörighet, hvilket det bordt vid första läglighet återtaga. Men, säger man, Ryssland garanterade oss besittningen af Norgel — En kommande del af Bergman-Schinkel torde komma att visa huru pålitlig denna garanti var; emellertid var den för Alexander mycket lätt att gifva. Dessutom ingick England, för hvilket land förbundet med Sverige på långt när ej var af samma vigt som för Ryssland, på samma garanti, och lemnade dessutom, såsom nyss är nämndt, 6 mill. rdr bko i ren subsidier. Det blir, då man läser denna del af Schinkel-Bergmans Minnen, alldeles klart, att Carl Johan försummat att bevaka Sveriges fördel vis å vis Alexander, mot hvilken han röjde en undfallenhet och courtoisie, såsom hade Carl Johan varit den hjelpsökande och Alexander den beskyddande, under det förhållandet i sjelfva verket var motsatt. Så till exempel då Carl Johan, på grund af af Wetterstedts, Adlercreutz, m. fl. uppmaningar, att skaffa sig garantier af Ryssland för erhållandet af Norge, framkastade till Alexander tanken på ett provisoriskt astradande af Finland, men fann att detta gjorde på Alexander ,ett obehagligt intryck, och slutligen erfor, att ett sådant arrangemang skulle illa emottagas af hans (Alexanders) undersåter, skyndade han sig att tillägga : ,Vare det långt ifrån mig, Sire, att vilja gifva edra undersåter anledning till klagomål mot E. M:t: jag afstår helldre hvarje garanti. Jag vill ej ha något annat än E. M:ts ord och tryggar mig fullkomligt dervid. Det var härefter den rörande scenen utspann sig, då Alexander blef pathetisk och utropade: Vi äro förenade i lif och död. Med dessa fagra ord af Alexander lät Carl Johan sig nöja, då det gällde att bevaka Sveriges fördel. För ett moln på Alexanders panna skyndade han sig, att återtaga hvarje vink, som kunde tydas derhän, att Sverige skulle återfå hvad som blifvit oss skamligt frånröfvadt. En sådan undfallenhet skulle förvåna, om man ej lärt känna de -högre intressen, som legat till grund för densamma. Vi skola ägna åt denna punkt slutet af vår uppsats. m— ——OU—— ERAN