Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1855, sida 1

tricio. Den måste i natt hafva gått till ankars. Detta sjölolk, som skyndar sig till Lima, för alt på ett par timmar bortslösa sin afloning för tre månader, utgöra en del af besättningen. Låt oss galloppera till Callao, jag längtar efter att återse mitt herrliga skepp! De två ryttarne sågo snart fregatten ligga stilla och orörlig på hafsytan. Vid åsynen af sitt fosterlands flagga blottade löjtnant Patrick sitt hufvud, rörd och glad. Den fortrollning. som detta sybaritiska land utöfvat på honom, försvann ögonblickligen och måste gifva vika för hans känsla af pligt; Patrick langta de efter att åter vara ombord. Det första han hade att göra i Callao, var att skriftligt underråtta sin chef om, att han påföljande morgon ville åter anmäla sig till tjenstgöring, i det han ursaktade sig med, att hans peruanska ryttaredrägt hindrade honom från att straxt presentera sig för sin chef. Don Patricio återvände hastigare till Lima, än han var kommen. Don Gregorio, som ännu alltjemt ledsagade honom, qvarblef hos honom återstoden af dagen för att gå honom tillhanda med förberedelserna till afresan; måhända var det också för att hindra Rosita ifrån att söka ännu ett afskedsmöte, som pater Gregorio ej lemnade sin unge vän. Samma dag