Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1855, sida 1

1 I U U I LÄ a 70 ansaller Ryssland med 40,000 man samma ögonblick kejsaren öfvergår Niemen, förbinder han sig icke endast att till Sverge återstalla Finland med dess gamla gräns, äfvensom att återlemna Pomern, utan han erbjuder oss tillika Mecklenburg och Stettin jemte det område som befinnes emellan denna stad och Wolgast. Dessutom vill han lemna oss i kontanta penningar sex millioner francs subsidier till de första krigsbehosven och sedan en million francs i månaden, och för att hålla E. K. H skadeslös för Dess förluster i Frankrike, erbjuder han E. K. H. värdet af sina gamla dotationer genom invisningar på statskassan, samt att genast lyfta dem om så behagas. Alla dessa fördelar kunna uppskattas till ett värde mycket öfver tolf millioner.Det var, såsom man vet, med asslående af detta anbud, Carl Johan vände sig till Alexander. Det är likaledes bekant och blir af de märkliga Minnenaytterligare upplyst, att denne monark vid detta tillfälle besann sig i det svåraste tvångsmål, ja så svårt, att han förutsåg, såsom han oförtäckt yttrade till Carl Johan, att Fransmännen möjligen skulle taga både Petersburg och Moskwa ifrån honom, i hvilket fall han förklarade sig beredd att draga sig tillbaka till Siberien, der jag, så anföras hans ord, skulle återtaga våra gamla bruk, och såsom våra förfåder med långt skägg skulle vi komma tillbaka, för att ånyo eröfra riket.Då Carl Johan återväckte Alexanders mod och ej blott visade honom vägen huru han skulle kunna störta Napoleon, utan t. o. m. formligen garanterade att ej hindra honom der-. est han ville utvidga sitt rike till Weichseln, blir det temligen klart, trots hvad BergmanSchinkel i detta fall söker förneka, att han kunnat föreskrifva Alexander nästan hvilka vilkor som helst. Och just det att han icke af honom fordrade någon uppoffring till Sveriges förmån, bevisar att han aldrig bjöd rätt till att vinna hvad han borde vinna, hvilket minst var återfåendet af det nyligen, med svek och förräderi röfvade och med trolöshet behållna Finland. Vi vilja, med ledning af Bergman-Schinkel, söka utreda denna fråga. Genast vid den nya politikens första anläggning, uttalade sig Carl Johan emot Finlands återtagande. Vet ni då icke, utropade han i hetta till Adlercreutz, under det han rusade emot denne med lyftad hand — ,att detta Finland har utgjort det eviga trätoäpple, som in ledt Sverige i alla de krig, som förstört det — —. Det var naturligt att han med sådana åsigter aldrig skulle göra något verksamt försök att återtaga detta gamla brödraland, hvars förlust så djupt grämde hvarje Svenskt sinne. Men Carl Johan ej blott försummade att återkräfva Finland, han satte ej ens i fråga att återfå Åland, en rent Svensk provins, af största betydelse äfven för vårt försvar ). ) Bergman-Schinkel upplyser härom : ,Grefve Löwenhjelm, som kände kejsarens trångmål, rådde kronprinsen att begära afträdandet af Åland samt den del af Uleäåborg; län, mellan Kemioch Kalix-elfvar, som blef (enl. Sköldebrands anteckningar) genom skrissel afträdd i Fredrikshamn. Kronprinsen hade visserligen önskat återvinna denna del af Finand med Uleåborg till utgångspunkt för landets för