Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1855, sida 1

och belågra Sebastopol, och i närvarande stund är en icke obetydlig del af dessa ändamål vunI nen. Häraf kom det, att under tolf månaders tid anfallet och försvaret af Sebastopol upptog allt intresse för kriget och rådde öfver alla andra ämnen. Efter att hafva uttryckt ett förnyadt ogillande öfver de statsmän i England, som voro redo att göra ,fred på hvad villkor som helst, fortsätter Times: Det ryska partiet i Europa har användt hvarje utväg af spitsfundighet och inflytande, för att öfvertyga verlden att Sebastopol icke kunde tagas. Knappt en månad före fästningens fall utkom, publicerade en af Rysslands besoldade tidningar en utarbetad framstallning, i hvilken gick ut på att visa omöjligheten af I vårt företags framgång. Dessa försäkringar Sjutades med märkvärdig lättrogenhet. Det var Sebastopols motstånd, som förlängde det ryska solkets illusion i afseende ä krigets verkliga sutsigter och äfven ledde Petersburgerkabinettet att afslå de fredsförslag det kunnat erhålla i Wien under sistl. April månad. Det var Sebastopols motstånd, som fyllde Österrike med fruktan, förlamade dess arm och afväpnade dess trupper. Konungen i Preussen spekulerade på att Sebastopols motstånd skulle sätta honom i stånd att endera dagen återvinna det inslytande i Europa, som han förverkat genom sin dubbelhet och feghet. Hvarje litet Tyskt eller Jtalienskt hof, uppammadt af dess beskyddare Czaren i fruktan för den engelsk fransyska alliansen och i förtroende till Czarens allmakt, hyste hemliga önskningar att vårt företag måtte misslyckas. Ja, äfven i Frankrike finnes ett parti, som en gång hade politiskt inflytande, och i England ett parti, som sträfvar att återvisa detsamma, som fann i SebaStopols motstånd en näring för sitt hat och sin åregirighet, och öppet ställde sina beräkningar på en annan utgång af kampen. Sådan var naturen af denna strid, att Europas öde syntes hänga på Malekows torn. Sebastopol var icke längre Rysslands bröstvärn allena; det hade blifvit bröstvärnet för all absolutism i Europa; och när Englands, Frankrikes och Sardiniens fanor planterades på dessa svartnade ruiner svajade de öfver bålverket till ett politiskt system, som har hotat Europas oberoende och krossat nationernas frihet. Uppå alla dessa våra öppna eller hemliga sienders planer nedslog segern den 8 och 9 Sept. såsom ett äskslag. Sedan vi öfvervunnit det hufvudsakliga hinder, hvarpå de byggde sina intriger, sedan vi visat det öfriga Europa, att vi icke äro söndrade eller utmattade, utan eniga och segrade, samt att före slutet af den närvarande striden Vestmakternas vapen och politik skola hafva befästat sitt öfvervälde i Ö stern, känna vi nu, att vi för framtiden endast hafva att taga råd af oss sjelfva, af våra egna beslut och egna planer. Tiden är ej kommen att tala om fred, emedan den verksammaste delen af fälttåget ännu återstår att fullborda och, hvilka följderna än må blifva, så är det icke från de allierade några fredsförslag kunna göras. Annu mindre kunna de medgifva mellankomsten af någon annan makt, hvars tvetydiga uppförande och undvikande tal slutat med en misstänkt neutralitet. Vi äro ensamma all varsamt invecklade i striden och det är genom bufvud personerna allena kriget kan shu tas. De Tyska hofven äro särskilt, genom deras slingrande och slappa politik, afstangda frän att återtaga den ställning de intogo i stridens tidigare stadier. Halten af deras försäkringar och förbindelser är nu pröf. vad och har visat sig vara sullkomligt värdelös. Anda ned till de minsta nyheter ha deI ras officiella tidningars sympathier för Ryssland blifvit otvetydigt uttryckta, och de voro full komligt oberedda på det öfverväldigande slag, som nu drabbat deras beskyddare. Kabinet terna i Wien och Berlin, vacklande, maktlösa f