ett tal, i hvilket visserligen förekomma en del fraser, som hafva afseende på kriget och orientaliska frågan, men de äro så skrufvade och hållna i så allmänna ordalag, att man af dem ej det ringaste blir klok på de allierade makternas nuvarande afsigter. Så t. ex. förklarade lorden, att den stora öfvervigt i styrka, som härflyter af alliansen emellan Frankrike och England, bör under alla omständigheter försäkra dessa makter en ständig framgång, som, fullföljd med energi, skall leda till en ärofull och varaktig fred. Ingen anspelning gjordes af ministern på fredsvilkoren. — Valmannen i Sheffield beslutade för någon tid sedan att samla medel till en gåfva åt stadens ena representant, hr Roebuck, såsom ett vedermäle af erkänsla för de tjenster han gjort det allmänna. Såväl lord Palmerston som Sir James Pakinkton, den senare tory, hafva härtill samlat bidrag under den förklaring, att om de ock icke i politiskt hänseende öfverensstämma med hr Roebuck, så kuna de dock icke annat än erkänna hans utmärkta talanger, hans redbarhet och hans fosterlandskärlek. Man berättar följande intressanta drag ur den aflidne patrioten Humes lefnad. bet sista bref, som han skref, var till drottningen. Han meddelade henne deri, att han hade att till henne utbetala en summa penningar, som han räddat ur spillrorna af hennes faders förmögenhet. Ungefär tolf personer, ibsand hvilka äfven Hume var, hade subskriberat bidrag till betalandet af prinsens skulder; Hume förvaltade dessa medel, räddade prinsens kredit, betalte alla hans skulder och gjorde det möjligt för honom att dö såsom en populär och aktad man. När han sjelf bragte sina egna an gelägenheter i ordning, hade han då äfven ännu ett betydligt öfverskott öfrigt för dottern af sin gamle vän. Oaktadt sin radikalism stod han alltså med en kunglig prins, ja, med drottningen sjelf på ganska vänskaplig fot; äfven har drottningen alltid behandlat honom med största aktning och pietet. General Sir George Napier, en kusin till amiral Sir Charles, har aslidit i Genf, 72 år gammal. Han hade med utmärkelse tjenat i spanska kriget, först som adjutant hos den vid Corunna atupade generalen Sir John Moore och sedan som chef för ett skottskt infanteriregemente. Han hade i 7 år varit guvernör på Cap. Enligt ett meddelande i Times hade Carl Albert 1849 erbjudit honom öfverbesålet öfver sardinska armen, hvilket han afslagit. Han hade äfven afböjt det honom erbjudna öfverbefälet öfver ostindiska armen och det af den anledning, att han ansåg det böra tillkomma sin broder, den senare, före honom hädangångne general Sir Charles Napier. Vid utbrottet af det nuvarande kriget erbjöd han sina tjenster, men de antogos icke af regeringen. FRANKRIKE. General Canrobert har, enligt hvad som berättas i Times, afböjt den honom erbjudna marskalkstaf, för att ej förminska glansen af Pelissiers befordran. Ehuru Bellamare anses för rubbad, fortsättes icke destomindre ransakningen öfver det af honom begångna attentat för utrönande deraf, om han ej har medskyldige, som äro slugare och brottsligare än han. Brödpriset i Paris har höjts 5 cent per 2 kilogrammer. ITALIEN. Från Saroyiska gränsen skrilves under den 6 Sept. till -Allgem. Zeit.: I Savoyen sprides för närvarande, visserligen ännu i hemlighet och med stor försigtighet, en flygskrift, hvilken bär titeln: -Förslag till stiftandet of en katholsk sardinsk kyrka, och i 15 artiklar uppställer hufvudsatserna i denna nya sardinska nationalkyrka. Enligt ett Genferblad lyder 1:sta artikeln ordagrannt som följer: -Romersk-katholska kyrkan i sardinska staterna konstituerar sig som sardinsk-katholsk kyrka; hon förklarar sig oafnängig af Rom. Art. 2. Konungen af Sardinien är kyrkans suveräne beskyddare i sina stater och har såsom sådan att vaka deröfver, att kyrkan ej företager något, som kan skada staten. Vidare bestämmelser äro: presterna besoldas af staten; kyrkans enhet garanteras genom en synodalforsamling; kanoniska rätten och Tridentinska kyrkomötets beslut äro afskaffade; traditionen har såsom källa för läran ingen giltighet mera; läsandet af den heliga skrift är tillåtet, dess utläggning öfverlemnad åt hvars och ens samvete; nattvarden utdelas under begge gestalterna; presterna tillåtas gifta sig; det la