så Mdagar 11110p, 9111 Å 1Dp1HAUuC IIMRTUTULMO framgång i deras strid sör den europriska sriheten och bildningen har Upsala studentcorps ej kunnat förblifva stum, den har velat höja sin röst och gifva ett uttryck af sitt deltagande, sin glädje och sina förhoppningar. Och huru skulle väl i ögonblick, då segerbuden fly ga öfver verlden och sätta millioner hjertan i rörelse och hänryckning, sönernas af Carlarsoch Gustavers folk och land kunna försaka att gifva sin gård åt den allmänna hänförelsen? Nej! Sveas ungdom kan icke glömma sina minnen, ty de äro dertill alltför stora och heliga, den kan icke förgäta de fordringar, de förhoppningar och löften, som dessa minnen innebära, ty de äro dess framtids värme och ljus. I den lifliga känslan häraf, i känslan af de stora tankar och handlingar, för hvilka tidens hjerta slår och dess kraft arbetar, hembär i denna stund Upsala studentcorps de ädle och storsinte män, som emot förtrycket, egenmägtigheten och mörkrets förbistring kämpa för friheten, rättvisan och ljuset, det ungdomliga sinnets varma tacksamhet, djupa vördnad och rena hyllning. Ur djupet af våra hjertan önska vi fortfarande framgång, seger och lycka åt de stora bemödanden, om hvilka tiden och stunden bära vittnesbörd, för godtyckets och öfvermodets stäfjande, våldets kufvande och det godas och rättas införande och förverkligande i verlden. Med ett allmänt niofalldigt hurra beseglades dessa varma och gripande ord, som djupt fattades. Derester uppstämdes Runebergs herrliga finska solksäng: ,Vårt land, vårt land, vårt sesterland, ljud högt, o dyra ord! samt ,O yngling, om du hjerta har att trampa sadrens sjat, Flyg till ditt sosterlands försvar, Dö eller rädda det! etc. Naturligtvis afslöts denna politiska gladjeyttring med afsjungande af solksången. Vid en enskilt sest i Askersund af samma syfte föreslogs skåler för de allierades seger med följande verser: Det kom ett bud: Sebastopol år fallet! Och gladt det budet ljöd kriog stad och land. Så fylldes dock till slut det svåra kallet Af Vesterns hjeltefolk med svärd i hand! Så stäcktes då en vinge på Condoren, Som efter hela verlden sträckt sin klo, Och Enslands flagg och franska tricoloren Nu svaja siån den gamla örnens bo. Det är då sannt! Hvad skaldens djerfva drömmar Knappt vågat hoppas nu duck sanning är. Han styr ej mera ensam verldens tömmar Den stolte jätten bakom Kronstadts skär. Han siuer sj-If ej trygg bak sina murar. Hans stolthet måste vånda sig i sorg, När blott han tanker på de bombers skurar Och Dundas mörsare vid Sveaborg. Snart, arma Finland! kan din boja lossas, Snart kan du sscias f ån din dystra sorg S art kunna Ryssars egna skallar krossas Utaf kanonerna från Sveaborg. Svart kan du ligga hjerta invid hjerta Med dem, som älskat dig i nöd och lust. Snart kan i glädje bytas hvarje smaria, Som ännu hvilar tung uppå din kust. Hel dig, Lamarmora! Fritt må hon svaja Sardinska flaggan öfver haf och land. Ditt namn och hennes knötos vid Tschernoja Tillsammans med ett oförgängligt band. Hel dig, Pelissier! Hvod stort du ville, Du dristigt sörde ut med kraft och mod, Stur var din lycka, större dock ditt snille, At Frankrike du helgat lif och blod. Hel Albion! hafvets ädla herrskarinna, Du ock förstår till lands att segrar ta. Var uti allt vår goda lärarinna, Och må vi nytta af din lärdom dra! Blott så kan Sverge få ett ord i laget I Europas stora statssörbund. Men, Bröder, nu Sebastopol är taget, Och för dess fall vi dricka denna stund. IAstonbladet lises: Från Dalarne börja åter ledsamma underrättelser förspörjas rörande den verldsliga maktens användning mot dervarande separatister. Kronobetjeningen i EIsdals socken och härad har nyligen för biträde vid barns insli lande hos presterskapet för att döpas, i sådana fall då föräldrarne, till följd af sina religiösa grundsatser, icke sjelfva ansett sig derom böra foga anstalt, af en mängd personer utkräft arfvode, varierande från 3 rdr till 7 rdr 30 sk. bko allt efter större och mindre afstånd mellan föraldrarne och prestens bostad. För en fjerdingsvägs afstånd har 6 rdr 32 sk. a 7 rdr varit tariffen, och der intet beräkneligt afstånd varit för handen, då föräldrarne bott i sjelfva kyrkobyn, 2 rdr 28 sk. bko. I sanning, en ganska bedröslig och upprörande taxa! I ett fall af de många som blilvit för oss uppgifna, bar kronobetjeningen, för att godgöra sig för sin kristliga möda, utpantat en fattig bondes enda ko, eburu den sedermera genom barmhertiga grannars sammanskott utlöstes och till egaren återställdes. I ett annat fall gass ingen tillgång alls, och det kommer nu att visa sig, huruvida det ådömda arfvodet skall förvandlas i kroppsplikt. I ett annat mål, der några fattiga grannar FC 33