Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1855, sida 2

småningom underkasta sig det öfriga Europa, denna hand är nu afhuggen af de allierades krastiga svärd, och den Ryske jatten måste blödande draga sig inom sina egna inre gränser, för att uteslutande tänka på sitt sjelslörsvar. Hvad som nu måste blifva föremål för allas frågor är: hvilken vändning skola de politiska händelserna hädanefter taga? Skall Ryssland beqväma sig, att sluta fred på de villkor Vestmakterna kunna uppställa? Hvilka skola dessa vilkor blifva? Skola de blifva sådana som de Ryssvänliga partierna i de Europeiska länderna önska? Eller skola Vestmakterna verkhgen se sig nödsakade att föreskrifva vilkoren sådana som Europas frihet och lugn fordra? Skall i sednare fallet Rysslands Zar, till trots af alla de utståndna nederlagen, till trots af rikets nöd och betryck, ännu kunna sluta en fred, som på en gång skulle sör långd liga, om ej för alla tider göra slut på Ryss lands drömmar om ett verldsherravalde? Men l om Rysslands herrskare icke kan sluta en sädan fred, hurudan skall då, efter Sebastopols fall, de hittills neutrala makternas ställning blifva ? Sådana äro de närmaste till framtiden ställda frågor, bakom hvilka dock ligga många ännu djupare och vigtigare. Svaren skola säkert ej låta länge vänta på sig och skola, efter all sannolikhet, blifva icke mindre blodiga än de som hittills följt på Rysslands öfvermodiga anspråk. Krigets demon har ännu långt ifrån rasat ut i Europa; tvertom torde allt hvad som hittills passerat endast vara en svag början. Efter Sebastopols fall disponera Vestmakterna ofantliga stridskrafter, hvilka de efter behag kunna på sina flottor föra till hvilken punkt de behaga af Rysslands kuster, för att ifrån dem draga sig längre eller kortare inåt landet. Och mot alla dessa hastiga anfall skall Ryssland hafva mycket svårt att ställa annat motstånd än det gamla Schytiska, att uppbränna allting i fiendens väg och söka bindra hans framträngande genom att göra landet till en ödemark. Sådana åtgärder äro dock af den våldsamma och upprörande beskaffenhet, att de endast kunna utföras af ett antingen blindt slafviskt eller ock fanatiseradt folk. Men lemnande åsido att söka utforska buru det ligger i Försynens plan att de stora händelserna i den närmaste framtiden skola ordnas, tvingas vi ovillkorligen att än en gång reflektera öfver den nyttiga lärdom Sebastopols fall lemnat i afseende å det sätt, hvarpå Rysslands herrskare användt sitt omätliga väldes I tillgångar till befästande och ytterligare utvidgande af sin makt. Införlifvad i dessa förvända begrepp, att makten ligger i den råa, materiella styrkan, och att regentens första plats är att vara militärchef, ägnade kejsar Nikolaus, i likhet med flertalet af sina ,, bröder och ,kusiner, sin hufvudsakliga omvårdnad åt sitt lands krigsväsen, dess armeer, flottor och fästningar. Det var sålunda han trodde sig betrygga Rysslands makt; det ver med dessa krafter han trodde, att Ryssland snart skulle blif va Europas herrskare. Så grundade han på de yttersta flyglarne af sitt rike sjöfästningarne Sebastopol, Bomarsund och Petropaulowsk , hvilka alla nu äro förstörda, och af hvilka den förstnämnda anses hafva kostat i anläggning 450 millioner rdr bko. Ehuru kan tyckas vara att mäta sakerna nog mycket efter riksdalrar, kunna vi dock ej undgå att här göra en kort kalkyl, för att visa hvilka omätliga summor nu ligga begrafna under Sebastopols grusade murar. Fästningens anläggning antages, såsom nämndt år, att hafva kostat 450 mill. rdr bko. För krigets förande har, utom den ordinarie krigsbudgeten, Frankrikes regering upptagit tvenne lån på tillsammans 1000 mill. francs och en liknande summa har äfven England användt utöfver de ordinarie anslagen, hvilka utgöra i Frankrike nära 500 mill. francs årligen och i England nära 400 mill. francs. Om man beräknar blott 13 års krigsbudget hittills använd, så hafva ändock de allierade till denna stund på kriget användt omkring 3,350 mill. francs ). Härutaf kan Sebastopol beräknas hafva kräft åtminstone hälften, eller för rund summa skull 1,700 mill. Lägges härtill de kostnader Turkarne och Sardinarne användt i och för samma ändamål, så torde Sebastopols eröf ring väl kunna beräknas att hafva kostat samtlige de förenade makterna omkring 2000 mill. I francs. Antager man att blott hälften af den) Så enorma dessa summor synas, äro de ändock helt säkert betydligt lägre än i verkligheten, emedan vi endast upptagit de ordinarie krigsbudgeterna och