afs en Trio för piano, violin och violoncell: oriinel och romantisk. I ensemble prösvas musikern, ch den som ej der håller profvet är och försnsver ej annatän konstmakare — aldrig konstvär; herr Lindholms föredrag af pianostamnan berättigar honom att tillhöra den sednare tategorien. Hrr Czapek och Meissner bitradle förtjenstfullt och Trion gick särdeles bra. — Af Chopin, grundläggaren till den så kalade romantiska skolan, (som äfven hyllas af Liszt och Schumann) förekom Andante Spianato och Polanaise, samt en Etude. Uti dessa kompositioner återfinner man den -romaniska skolans förnämsta kännetecken, neml. less förkärlek för det bizarra och det tekniskt svåra, samt dess begär att skapa något nytt. Hvad svårigheterna beträffar, visade den unge virtuosen att sådana upphört att finnas till för honom. Vidare spelade hr Lindholm en Nocturne af Field, — de numera i salongerna så omtyckta och moderna nocturnernas fader — samt en romance af Schachner, med en vacker och behaglig melodie, omflägtad af ett ordentligt blomsterregn af toner; den slog särdeles lifligt an, såväl för sin täckhet, trotts svårigheterna, som för utförandet. Till slutnummer hade hr L. valt en Tronscription al finalen i Lucie, der isynerhet venstra handen har det mest maktpåliggande. Sammanfatta vi nu ett totalomdöme öfver Fredrik Lindholms prestationer vid denna sin soir6e, blir det ej annat än godt — mycket godt, och det är oss en glädje att offentligen få uttala detsamma. En til betydlig höjd uppdrifven färdighet och ett vackert, elastiskt anslag, som frambringar tonen särdeles rund, samt jemnhet och egalitet i passager, äro egenskaper, som tillhöra det rent tekniska, och visserligen ej att förakta i och för sig sjelfva, men som äro temligen betydelselösa, om de ej odlas af någonting högre: af ett sannt musikaliskt sinne; och det är just tillvaron af detta äkta musikaliska sinne, som gör att hr Lind holm är någonting mera än virtuos, och medgifver honom anspråk på att anses såsom konstnär. Hr L. spelar alltid vårdadt, och det finnes -hållning? i hans föredrag, så att han ej spelar allting lika, utan sätter en bestämd prägel och karakter på hvarje olika slags musik han föredrar. Herr Lindholm ämnar innan kort, på upp: maning af flere, för konsten och denne dess unge idkare intresserade, gifva ännu en konsert, då man bland annat får höra Ries namn kunniga Cissmoll-konsert med ackompanjemang. Det var med denna konsert Moscheles väckte ett så stort uppseende och grundlade sitt ryk te såsom pianist. Herr Lindholm tillhör för öfrigt ej denna stora skara af konsertgilvare, som endast inexerserat några få bravourpjeser för att dermed lysa och — försvinna, tvertom har han kännedom om nästan allt af värde, som är skrifvet lör hans instrument, så att hans repertoar är ganska rikhaltig. — Fredrik Lindholm är ett stadens barn, och Götheborgs publik har förut genom att talrikt bevista hans konserter gifvit honom medel i händerna att fullkomna sig allt mer och mer; han har hittills på ett utmärkt hedrande sätt rättfärdigat äfven de största anspråk och står nu på väg att i utlandet icke allenast förskaffa sig allt högre utbildning, utan äfven — vi äro derom varmt öfvertygade — häfda sitt fåderneslands och sin stolta färdernestads anseende såsom ett de sköna konsternas kära hemvist, och det ar af dessa skäl att förmoda, det vår publik nu så ter kronan på verket och genom att talrikt besöka denna konsert bidrager till ett vackert ändamål, på samma gång den förskaffar sig ett utmärkt musikaliskt nöje.