Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1855, sida 1

— ä e — —— Mer än en gång mottaga vi från ,bekymrae föraldrar, ,uppskrämda anhöriga m. ögst bevekande anonymer i landsorten uppnaningar att underkasta tillständet vid den s. . kongl. krigsakademien å Carlberg en allvarig gronskning. Vi beklaga att vi icke kunna så dessa önskningar till mötes, så rättmätiga )e i sig sjelfva äro, så rörande de blifvit för ss uttryckta. Ölver kongl. krigsakademien, ehuru en modern inrattning och belagen tätt under hufvudstadens och dess auktoriteters ögon, bvilar ett medeltidsdunkel, hvars slöja offentligheten icke bar några utvägar att lyfta, För några månader tillbaka omnämnde vi under vår rättegångsasdelning en våldsbragd, begången af ett par kadetter i ett af liderlighetens tempel vid Prestgatan mot ställets prestinna, som en af de uppväxande martissönerna, efter uppstånden träta, tillåtit sig att med sin huggare tillfoga åtskilliga blodviten. Sällskapet var flertaligt, men då den olyckligas rop lockade vakt till huset, hade de öfriga bjeltarne lyckats genom en bakport undkomma srån den ärorika krigstheatern, så att endast två arresterades, hvaraf en isynnerhet lärer varit komprometterad. Man har öfverhopat oss med srågor om utgången af detta smutsiga ärende. Vi hafva icke halt några utvägar att erfara det. Väl hafva vi hört uppgifvas att målseganden blifvit på ett eller annat sätt förmådd att nedlägga sin talan, men man kan ej gerna tänka sig att ej det grofva oskicket skulle hafva blifvit på disciplinär väg beifradt. Man kan också icke förutsätta annat än att den sedliga opinionen inom sjelfva kadettkåren strängt fördömt handlingen, såsom vanärande för hvem som helst men isynnerhet för uppfostrade ynglingar, och att gerningsmännen, enom sina rättänkande kamraters allvarliga ogillandey fått uppbära. åtminstone det slags bestraffning, hvilket gör sin goda verkan på hvarje ungt sinne som ej är alldeles förderfvadt. Den barbariska råhet, som under namn af penalism för ett halft sekel sedan blomstrade vid våra gymnasier, och hvaraf Odmans ,Hågkomster bevara några för den närvarande generationen så obegripliga och, vi tillägga det, så motbjudande drag, lärer i en luxurierande yppighet annu blomstra vid vår moderna krigsakademi. Vi hafva derpå hört anföras de mest upprörande exempel. Så lårer för någon tid tillbaka en af de äldre kadetterna, i kraft af sin sjelftagna maktfullkomlighet, hafva skickat en af de yngre till staden för att öfverlemna ett bref till ett fruntimmer, med sträng tillsägelse att icke för någon omtala uppdraget. Vid framkomsten efter adressen erfor den stackars gossen att han var budbärare till en person af mer än tvetydiga seder, och vid återkomsten kunde han ej för sina kamrater doja sin olverraskning och sin förtrytelse, och så fick saken offentlighet. Såsom straff för bristande sörtegenhet ålade brefskrifvaren det arma offret för sin råhet att dagligen på en viss timma infinna sig hos honom för att piskas; och när den ädle tuktomästaren blef sjuk, fick delinqventen ordres alt istället under en lång tid infinna sig hos en af hans kamrater, för att af denne vikarie dagligen mottaga den ådömda bestraffningen. Denna skändliga behandling jagade den arme gossen slutligen på flykten, de oerhörda och verkligen fabelaktiga lidanden han underkastade sig, för att icke komma tillbaka till pinonästet, äro alltför upprörande, den enskilda olyckan allt för aktningsbjudande, för att här, äfven namnlöst behandlas. Men denne yngling är ej den ende som blifvit barbariskt misshandlad. Måtte ej somliga föräldrar alltför mycket få ångra att de af en missförstådd hederskänsla envisats att fortfarande skicka sina söner till ett läroverk, som dessa senare. betraktat med fasa och afsky. En annan ung gosse, hvars namn för oss likaledes blifvit uppgifvet, skall hafva af misshandlingar blifvit rubbad till sina sinnen, och den — — ——