Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1855, sida 1

se IH. Tidigt följande morgon gick den unga flickan, som don Gregorio kallat Rosita, ned för Cathedralens trappa. Insvept i sin slöja och den snäfva svarta sidenkjorteln sväfvade hon längs utmed muren bort till Portal de Escribanos. Det fanns ingen på det stora torget, med undantag af några indianer, som om natten kommit från bergen i det inre; de stodo stilla och orörliga vid sina lamas, som idislade i godan ro, sittande på huk, liksom kamelerna. Butikerna öppnades efter hand; bodbetjenterna hälsade hvarandra god morgon ifrån dörr till dörr, så snart de borttagit en af fönsterluckorna, och inandades den friska morgonlusten, under det de betraktade de stora rossoglar, som hoppade omkring på taken och vid rannstenarne för att uppsnappa allt möjligt afskrade. Gulddragarne stannade sina härllor och hjul i porI tiken och vexlade ett pår ord med de fruntimmer, som så tidigt allaredan kommo från morgonmessan. Bland dessa var också Rosita. Hon gick med korta steg bort till skrifvarnes galleri. Då hon var kommen till ändån af portiken, träffade hon en escribano, den enär