om varit hans svåraste tuktomåstare blifvit defordrad till vederbörlig bestraffning. Just i dessa dagar hafva åter dunkla rykten f samma beskaffenhet kommit i omlopp. Man derättar oss att en ung kadett från en af vära bergslager isynnerhet blifvit ohyggligt tilltygad och fått venstra käkbenet sönderslaget. Man talar äfven om att en stor undersökning of läroverkets läkare blifvit förrättad i hr guvernören Thulstrups och hr major Engelharts närvaro, hvarvid första klassen fått aflkläda sig och undergå besigtning för att upptäcka synliga spår af misshandling. Man påstår till och med, ehuru vi ogerna vilja tro det, att den pu missbandlade blifvit af kamraterna så illa slagen, för det han motstått dem när de velat tvinga honom att förtära sina egna exkremen ter. Några af våldsverkarne skola vara arresterade. Af gammalt folk träffar man ännu en och annan som prisar den fordom vid läroverken vanliga subordinationen, det vill säga tvån get för de yngre att inom en viss gräns vara de äldres ödmjuka tjenare, såsom en god öfning i lydnad for dem som skola lära sig befalla, eller såsom en källa till karakterssasthet, esprit de corps och många andra vackra och lofvarda egenskaper. Denna gräns lärer på Carlberg emellertid blifvit flyttad temligen långt ut. Redan att borsta herrarnes skor, gå deras ärenden och betjena deras lastfulla böjelser och oordningar förslår ej mer såsom tjenstebevis å de yngres sida; genom stryk tvingas de att underkasta sig de mest förnedrande slafgöromål, de mest alskyvärda ceremonier, såsom att kyssa öfversittarnes fötter. Sådana tänkesätt som härigenom alstras äro hvarken nyttiga för den framtida krigaren eller medborgaren. Ordning borde i första rummet finnas i en uppfostringsanstalt för unga militärer; men ordningen på Carlberg säges vara klen; starka drycker tillhandahållas dem i i smyg af personer som endast tänka på att skörda vinst, och man försäkrar oss att befålet ej har tillräcklig materiel styrka till sin disposition för att qväsa ens de öppnaste lagöfverträdelserna. Sådana äro de rykten som transpirera från Carlberg, och som vi ej kunna kontrollera, men som vi ej heller hafva rätt att fördölja, emedan vanligen ingen rök är utan eld, och det har rökt för länge från Carlberg, för att allting der skulle kunna vara väl bestäldt. Oron hos alla som på Carlberg hafva söner, anhöriga eller myndlingar är ganska förklarlig efter allt hvad man på en tid hört derifrån, och det vill synas oss, att dess styrelse icke längre bör dröja att sramträda med en offentlig förklaring. Ingen skulle lisligare än vi sjelfva önska att få vederlägga de rykten vi citerat och lugna de farhågor de måste framkalla. Men den ungdom, som vid Carlberg på offentlig anordning och till en del på offentliga medel uppfostras till statens tjenst, är alltför dyrbar, läroverkets eget anseende alltför ömtåligt, rättvisans, mensklighetens och den allmänna moralitetens fordringar alltför högljudda, att oordningar, begångna vid en offentlig anstalt, skulle få undandragas offentligheten. Kan det ej förnekas, att ordningen och det sedliga tillståndet vid Carlbergs krigsskola ej äro tillfredsställande, så är det hög tid för Rikets Ständer att ändtligen sätta i verket den länge närda afsigten att indraga en allmän anstalt, hvaraf det allmänna bar så liten nytta och berömmelse.