Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1855, sida 2

. UkOomiskt. Om desbergning i rvätär. En af de svåra: olägenheter, hvarmed landtmannen har att kämpa, äntan tvifvel våt och otjenlig väderlek under sädensbergning. Sedan man genom all möjlig omsorg vidordens skötsel, gödande, vattnets osledande och dyli lyckats få en vacker och hoppsifvande gröda, sam gläder sig åt den väntade, rika skörden, mulnar htigt bimlen, regnet faller i strida strömmar och syntej vilja upphöra; den täta grödan blir nedslagen tillnarken, mältas och förskämmes. Landtmannen mejaoch uppsätter alla år sin säd lika. efter den sed, somr gängse i hvarje ort, hoppas på Försynens nåd ochröstar sig med att hans granne delar lika lott, utaiatt eftertänka, om ej något annat, bättre sätt att förfa kunde uppfinnas. Antingen uppländngens långskyl, eller södermanländningens nattadeindkyl är bäst, torde ej vara så lätt att asgöra; beggederaasva sina försvarare och säkert är att i torra och godår duga begge dessa sätt; men i vitår, då batten snt blir genomslagen af regnet, gror säden förr i den hade skylen, som tål längre tid, innan den kan infös, än långskylen, hvilken deremot oftare nedtynges oc omkullblåses. Bättre än dessa är methoden att gör en trindskyl af 6 till 8 kärfvar, som sammanbindasfvantill med ett löst tilldraget band och lemnas ut: hatt, ehuru under långvarig väta groning ej heller hägenom kan förekommas. Der eldrior nyttjas förfalla alla dessa olägenheter; man kan införa säde våt, torka den på några dagar och vida skyndsamme än annars med slaga uttröska den. Infödingar sfråtde orter, der rior allmänt nyttjas, intagne, som alld, i sitt hemlands seder och bruk, förvånas att ej här fina samma method som hos dem. Vederbörande myndieter hafva äfven här bjudit till att uppmuntra till ris byggande, och mycket är deromeskrifvet. Förgäsv! ytterst få eller inga rior byggas; ingen riad säd stes till torgs; i torra år är all säd ypperlig, i vätår nerendels dålig öfverallt. Orsakerna äro dock flere ch vigtigare, än mången anar, och verka troligen att-ior aldrig byggas allmänt i Sverige, åtminstone i de rter, der mesta säden produceras. För det första ä dermed förenad betydlig kostnad, så väl i byggnad;om eldning, och vid stora landtbruk fordrades mångatior. Vidare blir halmen kärt och hårdaten för kreatren, och halmsodret är vid våra merendels svaga höbor af yttersta vigt. Afven förlorar landtmannen vid irsäljning betydligt i målet och erhåller icke jemförelseis högre pris för den riade säden, emedan densamm icke är så begärlig för daglig konsumtion, icke ger s vackert mjöl eller så godt och lättjäst bröd, som den luft och sol torkade, en omständighet, hvilken säkrt undfallit rievännernas uppmärksamhet. En och annan possesionat har uppfört stora väderrior till sädens omedelara införande från åkern. Men vid ett större landtbrukskulle erfordras ofantliga byggnader och många försplda dagsverken, enligt denua method, som ännu midre lärer kunna allmänt användas. Under den tid jag idade landtbruk, uppfann jag ett sätt att uppskyla sader synnerligen råg oeh hvete, hvilket jag ej sett sörunågorstådes. Jag nytijade detsomma ett par våtår, oh fick derigenom min säd ganska väl och lätt bergad Mina grannar sågo derpå, tyckte att det var gansa bra, men förforo ändå som vanligt, flyttade och våde sina omkullsallna skylar mellan regnskurarne. Den method jag beggnat är följande: Man uppsätter långsester midten f åkern en ställning af gärdsel och stör sålunda att strarne, såsom vid hägning af vanlig gärdesgård, nedsttas parvis, men på ett afstånd af 2 till 3 alnar mellanhvarje par, efter grosleken af gärdslet, hvaraf första Warfvet lägges horizontelt halfannen till tvenne alnarifrån marken, på band gjorda af en lock af den nysktna säden, som omviras så att axen blifva hängande. Till ungefär lika höjd öfver detta gärdslehvarf, mereller mindre efter sädens längd, upplägges ännu ett dylit af stadigt virke, på starka band. På båda sidor am den nedre stången ställas sädesbanden belt tätt, bindna, som vanligt, på midten af kärfven. Man låter ngra af de starkaste upptagarne binda, af den längsta säen, ett behösligt antal kärfvar att upphänga på den sversta stången. Dessa böra vara små, med ett hård band nära vid stubbändan, benas sedan midt i tu, amt upphängas helt tätt och BEER BE — —