Den 28 Augu I sammanhang med läroverfrågan, hvilken ru ligger under den n. v. Ecklestikministerns behandling. har Aftonbladet uddelat en följd uppsatser af den berömde frayske statsekonomern Bastiat, under titel Klassiciteten och Socialismen, hvilka upptser gå ut på alt visa, det den s. k. klassis bildningen, i hvilken en del menniskor ensas att finna all sann bildnings grund, tverton är roten och upphofvet till alla de falska grepp menniskorna på sednare tider velatgöra gällande i afseende å samhällets organision, menniskovärde, äganderätt m. m. Bast ådagalagger, genom en mängd citater, husom det varit ingenting annat än minnena : de grekiska och romerska sambällsbildningarntaf Platos och andra forntidens tankares lär, som södt de underliga satser om stat, frilt, medborgerlig uppfostran, industri m. m., vilka gjort sig gällande hos en Roussean, mfl. och dymedelst åstadkommit den begrejsförvirring, som gifvit upphof åt kommunisnn och socialismen, åt iderna om arbetetsorganisation och dylika i författarens mening, ner eller mindre förderfliga läror. Följden hal måste blifva, att Bastiat förklarar den s. klassiska bild ningen icke blott ej nödig der nyttig, utan tvertom skadlig. Likväl villhan ingalunda att den skall förbjudas, utan yrir blott att han för sin del måtte äga rätt tt slippa inviga sina barn i en sådan falsk lidning, utan att dermed beröfva dem tillsalleatt användas i det allmännas tjenst såsom läne, prester eller andra ämbetsmän. Mången som läser detta Bastiats omdöme om denna kultur, med hvilen så länge en ordentlig asgudadyrkan bedrvits, skall säkert finna detsamma öfverdrisvetoch t. o. m. i någon män förvändt. Men len erfarenhet vär förf:e haft att anföra ifrån rankrike gifver en giltighet åt hans åsigt, som len ifrån Svensk synpunkt svårligen torde åa. De grekisktromerska samhällsbegrepper hafva varit alltför mycket stridande mot det zermaniska lynnet, som kanske renast bibehåll sig i Norden, för att kunna här utöfva synnclig verkan, än mindre lägga grund vare sig tl omstörtningar eller farliga sociala theorier. De som här studerat så mycket af de gana författarne, att de senterat något al deras skisters innehåll, hasva, skulle vi våga påstå, af em icke rönt synnerlig menlig inverkan. Pitos sociala idter, t. ex. då han betraktar qvinan såsom en lägre varelse än mannen, ståene mellan denne och djuren, eller då han föresäir att alla äktenskap skulle ske genom lottning, hvilken dirigerades af några utvalde, hvarigaom de skulle så ordnas att de goda fingo hvarandra och de onda likaså, allt under de desse sjelfve trodde, att slumpen bestämt ulet; Lykurgi kommunistiska lagstiftning, so legaliserade stölden m. m. dylikt hafva hit föga eller intet inlytande på våra politiska och sociala begrepp. Deremot kunna vi ej förnka det ju läsningen äf Horatius och Ovidius, it ej tala om Apuejus och hans likar, kunat utöfva ganska låligt inflytande på en wgdoms sedlighet, i let den fyllt inbillningskraken med bilder af Romersk osedlighet. Derenot kan väl ej försekas, alt ju läsningen af Iomerus, Sopkokles, lacitus, m. fl. gilvit sinnea en hög och ädel ystning. Men detta allt gller dock endast de tuderande, som kommit å långt, att de kunna ippfatta något af andan oh tankarne hos de amle auktorerne. Men tessa utgöra hos oss ndast en ringa del a dem, som likväl gnat åratal af sin lefnad åt de latinska och rekiska språkens studier. Det stora flertalet j inner i dessa ämnen ick så långt, att studit blir något annat än stidium af sjelfva spräet. Härigenom blir ock det inflytande, hvarsver Bastiat klagar, mintre farligt, men härionom blir Också oetudist af da döda ÖrsEFAH