bilda sålunda ett ganska godt halmtak. Aren på de nedre stående kärfvarne sitta alldeles skylde under de hängande, hvilkas ar, såsom nedåt vända, icke kunna synnerligen skadas af regnet, och då alltsammans likväl är löst, kan hvarje vindslakt obehindrat spela in och upptorka den väta, som möjligen kunnat intränga. Slutligen upplågges räffset (lösingen) aldra öfverst, och skulle hässjan synas luta åt någon sida, kan man med en och annan gärdselstång uppstödia densamma. Då säden sålunda är uppsatt, kan man äfven anse den bergad, så vidt mensklig förmåga kan åstadkomma. Man behöfver ej, Som annars, liksom stjäla in några halftorra lass mellan skurarne, utan kan man i lugn vänta med införseln, tills tjenlig väderlek inträffar och säden fullkomligen upptorkat. Är hässjan tom, så afskärer man med en skarp knif banden, införer och tröskar dem lika med de andra. Materialierna och arbetskostnaden vid denna method äro obetydliga i jemförelse med den fördelen, att få sin gröda välbehållen under tak. Då vanligen vid skörden man måste afvakta torrväder, för att skära och skyla, kan man nu göra detsamma fastän halmen är våt; och, har man blott i god tid, innan säden börjat mälta på åkern, uppsatt densamma, kan man sedan vara säker, alt den, äfven i svåraste väderlek, lider vida mindre skada, än om den qvarstått oskuren. Mången torde föreställa sig att en orimligt stor mängd stör och gärdsel till detta nassjnineseller skylningssätt åtgär. Detta är likväl ej fallet; man kan sät:a kä svarne belt tätt, och ett försök skall snart visa, att ett par bundra alnars sträcka rymmer en oväntadt stor mängd säd, så att den gärdesgård, som stänger bondens kalftäppa, nedtagen och på detta sätt använd, der ingen annan tillgång gifves, skulle oftast förslå, att från förskämning rädda hela hans sädesgröda; och vore jag ännu landtman, skulle jag i hvad väderlek som helst, åtminstone för hvete, använda detta bergningssätt, för att alltid vara säker om en god vara. J.P. Wennström. (Ur Arrbenii Tidskrift.)