Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1855, sida 2

Den elektriska telegrafen mellan Europa och N. Ämerika. Den storartade planen med denna telegrass anläggning har icke förfallit, utan förberedes ifrigt till verkställighet, såsom man kan finna af följande berättelse i en Newyorkertidning, hvilken vi anföra efter Aftonbladet: , För ett år sedan meddelade tidningarne då och då underrättelser om ett bolag, som bildat sig här i staden för anläggandet af en elektrisk telegraf tvärsöfver Atlantiska oceanen. Men förslaget ansågs så fantastiskt och öfverdådigt, att högst få trodde att det på allvar skulle försökas. Planen var utan tvifvel storartad, menade man, men den var outförbar. Många betviflade till och med att det verkligen fanns något bolag för detta ändamål, utan ansågo alltsammans för en humbug. Andra åter, 80 a visste att ett sådant bolag verkligen existerade, skakade betänksamt på hufvudet och framkommo med förnumstiga anmärkningar om den ögonskenliga galenskapen att lägga sina pengar på bafsbottnen, ty att inlåta sig på ett dylikt företag vore i bokstaflig mening att kasta dem i sjön. Vi äro pu i tillfälle att skingra de oriktiga begrepp man bildat sig om saken och att meddela fullt tillförlitliga upplysningar så väl angående de planer som blifvit uppgjorda, som i hvad mån dessa hitills hunnit sättas i verket. För något mera än ett år sedan uppgjorde några män det djerfva förslaget att bringa denna dröm af vetenskapen i verkställighet — denna plan, som många sangviaiska själar svärmat för, men få ansett utförbar. Deras första steg var att utverka ett tillståndsbref från NewFoundland. För detta ändamål ofskickades tre utaf dem till St. Johns, der de efter några veckors underhandlingar med regeringen erhöllo uteslutande privilegium för 50 år att anlägga en elektrisk telegraf till eller öfver ön, äfvensom de vatten som gränsa intill densamma eller derunder lydande områden. Då Labrador är ett af dessa, så utsträcktes med detsamma deras privilegium äfven till denna stora halsö. För att ytterligare uppmuntra företaget, beviljade regeringen 5000 till anläggandet af en väg öfver ön, som för telegrasen blefve nödvändig, och garanterade bolaget ränta å 50,000 under en tid af 20 år, hvarjemte det äfven skulle erhätla 50 (eng.) qvadratmil jord på ön, alit detta så snart telegrafen till St. Johns blifvit fullbordad, hvarförutom ytterligare 50 qvadratmil jord skulle lemnas i fall telegraflinien fortsattes öfver Atlantiska oceanen. Afven på Prins Edvards ö erhöllo de uteslutande privilegium under 50 år och dessutom 1000 acres land. Vid samma tid köpte de ett tillståndsbref, som af annan man förut blifvit erhållet uti NewBrunswick, och hafva sedermera förskaffat sig ett från Canada, med full rättighet att låta tråden framgå hvarhelst de kunna anse det nödigt. De öfverenskommo äfven med prof. Morse, om rättigheten att begagna hans patenter och alla nya förbättringar. Prof. Morse som i dessa frågor är den sornämsta auktoritet i verlden, hyste de lifligaste förhoppningar om företagets framgång och blef snart persooligen intresserad deri. Bolaget blef formligt organiseradt i Maj 1854, och en styrelse vald, till hvars ordförande utsågs P. Cooper; prof. Morse blef chef för telegrafväsendet. Af namnen på styrelsens ledamöter och ordförande finner men att företaget ligger i händerna på personer som, minst sagdt, i allmänhet icke äro kända för att vara några santaster, utan tvärtom som män hvilka se ett godt stycke