OG TCIYC EITEIIÖYÅIA Ö — londtsörsvars-departementets kommandoexpedition, öfverstelöjtnanten af Klint. Hertigen uppvaktas af sin kavaljer, kapten Flack. Före afresan från hufvudstaden sistl. Lördag utfärdades en konolig kungörelse, angående den under H. M. Konungens resa till åtskilliga delar af riket och konungariket Norge i nå der tillförordnade regering; gifven Stockholms slott den 24 Juli 1855. — Den tillförordnade regeringen består af justitiestatsministern, exc. grefve G. A. Sparre, ordförande i regeringen, samt hrr utrikesministern, exc. frih. G. N. A. Ssjerneld, civilministern J. F. Fåhreus och sjöministern C. H. Ulner. Instruktionen för regeringen är den vanliga. Statsrådena Fåhreus och Ulner hafva dessutom blifvit förordnade att jemte egna departementer förestå: den förre ecklesiastik-departementet och den sednare landförsvars-departementet. Enligt A.B. lärer i dessa dagar cirkulärer hafva utgått till vederbörande generalbefäl, med tillkännagifvande, att ÅKongl. Maj:t ingalunda vill onådigt upptaga derest, för instundande bränningstermin, öfverkontrollörsoch kontrollörsbefattningar öfver bränvinstillverkningen, enl. förordningen af den 18 inst. Jan., sökas af officerare, samt kontrollörsbefattningar af pålitlige underofficerare (om orden så fallit sig, skulle endast underofficerarne behölva vara pålitlige!) efter förutgången anmälan dock hos vederbörande regementsoch kårchefer, som å ansökningarne böra påteckna, att icke laga hinder möter mot anställelsen. Redan längesedan läste man i Sv. Tidn. en uppsats, som synes hafva varit förelöpare till dessa cirkulärer, i det Tidn. fästade uppmärksamheten dervid, att de ifrågavarande beställningarne skulle vara särdeles passande för en hop illa lönta militärer. — Då vi ansågo yttrandet innebära mera ett skämt än någon allvarsam mening, läto vi detsamma oanmärkt passera. Nu synes dock, att tanken varit, såsom man säger, i påse innan den kom i säck. — Utan att missunna en hop militärer, att erhålla dessa befattningar, hvilka många af dem utan tvifvel skola vara fullt vuxne, kan man väl icke undgå att ogilla, att de ifrågavarande platserna skola, såsom här tydligt är afsigten, ställas uteslutande till militarens disposition. — Historieskrifvare hafva anmärkt såsom ett utmärkande drag för dåliga styrelser, att de på allt sätt sökt dels öfverlemna en hop civilembeten åt personer, som stå under krigslagarne, dels ordna civila institutioner på militärisk fot. Ju mera despotiska regenterna varit och ju mera de försummat att se sina folks sanna intressen till godo, ju månare hafva de varit om militärväsendet, med dess disciplin, uniformer, befordringssystem o. s. v. Vi vilja ej afgöra om den allmänna historiska erfarenheten är tillämplig på vår egen regering eller ej, men visst är, att smaken för att ställa allt på militärisk fot är uppendaglig. Så har man sett den civila vägoch vattenbyggnadskåren sörvandlas till en belt och hållet militärisk institution; så erfar man, att vid statens jernvägsbyggnader icke några civila ingeniörer kunna emottagas, äfven om de kunna prestera de bästa vitsord för skicklighet, om de ej låta enrollera sig i någon militärkår; så känner man huru en mängd civila befattningar, såsom vid postverket, tullverket, m. m., tilldelas uttjenta eller odugliga militärer, såsom pensioner, under det samma befattningar kräfva en ganska stor skicklighet och praktisk erfarenhet, för att kunna rätt förvaltas. Nu vill man utföra detta system äfven i asfs. å de osvannämnda kontrollörsbesattningar, hvilka likväl kräfva många speciella insigter, derest ej kontrollanten skall dragas vid näsan, hvilka insigter svårligen några andra militärer kunna äga än sådana som sjelfva idkat bränvinsbränning. Att resultatet af hela systemet blir en öfverhandtagande komplett oduglighet i en mängd vigtiga grenar af rikets förvaltning, är tydligt. Från Carlsbad skrifves till Posttidningen den 13 Juli: Har uppehåller sig för närvarande en så ovanligt stor mängd svenskar, att man knappast kan passera fram genom promenaderna på någon punkt, der icke modersmålet når örat. Sistlidne Söndag, den 8 dennes, hade vi för oss en särskild högtidlighet, i det att svensk gudstjenst blef här hållen, hvilket icke skett på flera år. Också var lokalen aldeles uppfylld, mest af svenskar, och dernäst af norrmän och danskar. Salen var för tillfället väl inredd, tillochmed orgel hade man anskaffat. Gudstjensten förrättades af pastorsadjunkten i S:t Jacobs församling i Stockholm, mag. Lithner, som några dagar senare härifrån afreste. Till minne af dagen beslöts att anskafla åt honom en subscriberad hedersskänk, hvilken (ett guldur) under sjelfva resan skulle till honom af en hans reskamrat framlemnas. — Dacttidninsen meddelar föliande utnäm