Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1855, sida 2

AA — 247 HM ÄEft1it44 4147 44 blygrufva och dessutom lager af skisler och alabaster somt högst värdefulla trakter bevärta med skeppstimmer. Detta allt kommer att hastigt utveckla öns näringskällor, som hittills varit nästan helt och hållet inskränkta till fiske. Så långt ver allt godt och väl. Verket var lyckligt påbörjadt och fortsatt. För förbindelsen med Cap Breton behöfdes eu underhafskabel af icke fullt hundra (eungelska) mils längd, och sedan denna blifvit nedlagd samt linien fortsatt till St. Johns, hade man österut från Newyork telegrafisk förbindelse på en sträcka af omkring 1200 mil, Detta var i sanning ett godt steg åt Europa till. Men nu kora den stora svårigheten. Moan bade hunnit till Nen-Foandlands klippor, men der bade man framför sig den ofantliga oceanen, rasande kring dessa skär i lika otyglad häftighet, som då Columbus första gången öfverfor hafvet. Att nedstiga i dessa djupa vatten var nu det närmaste farliga steget. Förslag hade gjorts af ett europeiskt bolsg att man skulle sätta sig i förbindelse med hvarandra, och i sistl. Jenuari månad afreste också en af direktörerna till England, för att uppgöra öfverenskommelse härom. Han lyckades häri fullständigt. I London uppgjorde han ett komrakt med ,Transatlantiska telegrafbolaget, bestående af engelska och franska kapitalister, hvaruti de sistnämde utfästade sig att på egen bekostnad och risk nedlägga en undethasskabol, som skulle sträcka sig från Island till 8t. Johns på New-Foundland och att hafva den färdig till begagnande sednast den 22 Januari 1858. De båda bolagen, det amerikanska och det europeiska, förblifva hvartdera egare till den linie de anlagt, men kontraktet åägger dem att operera i gemenskap med bvarandra, med uteslutande af alla andra linier, under femtio års tid, hvilket är den tidrymd som det amerikanska bolagets tillståndsbref omfattar. Vid samma tid uppgjordes ett färdelaktigt kontrakt rörande underhasskabeln som skall förena New Foundland med Cap Breton. Denna blir sjuttiofyra mil lång och skall vara färdig sista dagen i denna månad, då den inskeppas direkte till Newfoundland. Ångbåten ,Victoriaz afgick för några dagar sedan ) till St. Johns med öfveringeniören mr Ellis och havs biträden. Bolaget väntar med säkerhet att redan under loppet af denna sommar hafva telegrafförbindelsen med NewYork och St. Johns i full gång. Alla hamnoch varfsförnödenheter äro redan anskaffade i sistnämnda hamn för de ångfartyg som man väntar skola säga till der under sina turer mellan Amerika och Europa. St. Johns ligger ungefär två dagar närmare till England än Halifax. Vi hafva derföre allt skäl att tro att inom tre månader skola gamla och nya verlden på en veckas tid kunna skicka hvarandra sina helsningar, och att inom tre år skola de båda hemisfererna stå i ågonblicklig förbindelse med hvarandra. Vi veta väl att några skola läsa detta med ett misstroget leende på sina läppar. Alla kontrakter i verlden skola icke kunna öfvertyga dem om att företaget någonsin blir fullbordadt. Om än, säga de, kontrakter blifvit underskrifna, beseglade och utbytta tio gånger om, så skola dock hvarken engelsmän eller amerikhanare någonsin kunna göra hvad som går utöfver mensklig förmåga. Till dessa olycksprofeter vilja vi ställa några ord för att visa dem att företaget icke är så omöjligt som de inbilla sig. Det första man bör lägga mårke till är, att en bergplatå framgår på bottnen af Oceanen just i den rigtning som telegraflinien kommer att gå. Löjtnant Maury säger: ,På hafvets botten, emellan cap Race i Newfoundland och cap Clear i Irland, finnes en märkvärdig stepp, hvilken redan är känd under namn af den telegrosiska platåen. Arfståndet mellan dessa två kustlinier är 1600 mil och utefter hela sträckan är hafvet sannolikt på intet ställe djupare än 10,000 fot. Detta är icke större djup än att det kan hinnas af den i vattnet nedsänkta kabeln, men likväl tillräckligt djupt för att den ej skall kunna nås af ankaren och isberg, Det är liksom en särskild anordning af naturen för att befrämja detta stora företag. En kedja af bergsplatåer ligger der på bafvets botten, liksom den vore enkom gjord för att uppbära den elektriska kedjan längs hafvets djup. På denna breda platå skall det massiva tåget nedläggas — denna orm som kommer att slingra sig omkring jorden och sammanpressa den uti sina ringlar. Man har funnit satt hafsbottnen består icke af skarpa och branta klippor, utan af en mjuk sand, i hvilken telegrafkabeln kan nedsjunka och inbäddas för sekler. Nu några ord om det material man använder. Att tala om en tråd vore att gifva en falsk föreställning om saken. Man har visserligen användt åtskilliga små koppartrådar, men dessa äro inbäddade i gutta percha och deromkring är virad en ytterligare betäckning af grof tråd, så att det hela bildar en ofantlig kabel, stark nog att sastbälla bvilket örlogsskepp som helst i verlden. Vi hafva på vår byrå prof på den som begagnas under engelska kanalen och under medelhafvet. Denna kabel som blifvit beställd för linien mellan cap Breton och Newfoundland väger öfver fem tons pr mil, och den som skall korsa Atlantiska oceanen blir ändå mycket starkare. Men det mest segrande beviset på att saken verkligen låter utföra sig är det faktum att detta redan förut skett. En telegraf har redan under fyra år varit i verksamhet mellan England och Frankrike. Andra gå till Belgien och Holland. Sista ångbåten medförde underrättelse om att en kabel af 300 mils längd blifvit nedlagd i Svarta hafvet, hvarigenom Krim blifvit satt i förbindelse med London. En annan håller på att nedläggas från Frankrike till Sardinien och derifrån tvärs öfver till Algerien. Den man, som har största delen i dessa triumfer är John W. Brett i London. Denne gentleman är nu intresserad i det transatlantiska telegrafbolaget och har åtagit sig att omgjorda oceanen. Med fullkomlig kännedom af det ofantliga arbetet och kostnaderna, och trots alla möjliga missöden, som icke kunna på förhand beräknas, vågar han likväl lofva att sammanbinda de motsatta stränderna af Atlantiska oceanen, likasom han förut gjort det med Medelhafvet. Företagets svårigbet ökas icke i någon betydlig grad af liniens längd. Tvifvel hafva uppstått om en elektrisk ström kunde genomlöpa så stort afstånd. Det har påståtts att den ej kan gå mer än fem eller sex hundra mil, och förslag hafva i följd deraf blifvit framställda att leda telegraten på omvägar öfver Grönland och Island. Men dessa tvifvel äro häfda genom Faradays nyaste experimenter. Han förklarar saken fullkomligt utförbar. Det enda han tycktes hafva missräknat sig något uti var i afseende på tiden som skulle åtgå under passagen. Då han tillfrågades huru lång tid en depesch behöfde för att komma från London till Newyork, svarade han: möjligtvis en sekund. Detta är icke så hastigt som vi hade väntat oss, men på det hela taget tycka vi att man ändå bör AAAAAAAA