Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1855, sida 2

på det att såväl barnen som läraren med så mycket mera lif och kraft må kunna bagagna de stunder, som äro bestämda för undervisningen. Under lärostunderna böra både lärare och bern vara oupphörligen uppmarksamma. Tröltas uppmärksamheten, så må de dagliga lärotimmarne blifva så mycket färre. Man bör icke gå till skolan som till ett dagsverke, utan hellre hvila sig eller göra något annat än att der gagnlöst bortnöta tiden. Detta är, i största korthet framställdt, hufvudsumman af den plan, efter hvilken grefve R. vill hafva undervisningen i folkskolan ordnad, och vår åsigt är att denna plan är den bästa som kan sramlaggas. Visserligen beror undervisningens framgång hufvudsakligast på lärarens nit och förmåga; men säkert är också att sättet eller ordnandet af undervisningen kan lägga stora hinder i vägen äfven för den största förmåga, den bästa vilja och de ihärdigaste sträfvanden. Den gamla undervisningsmethoden har både här och på andra ställen lemnat mer än tillräckliga bevis för sanningen af detta påstående. Lyckligt vore derföre att grefve R:s enkla, naturliga och lattsattliga plan öfver allt måtte vinna bifall och tillämpning. Har det förut gått bra, så skall det då hädanefter gå så mycket bättre. Här är det all sannolikhet för att hans plan kommer att tillämpas, ty efter hvad vi tro oss veta, har härvarande solkskole-styrelse med odeladt bifall omfattat densamma. På de få andra ställen i vår ort grefven haft tillfälle att besöka, lärer den af honom föreslagna reformen redan gått i verkställighet.