Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1855, sida 2

I rROT1A11TIL1101 Nättegangsoch Polissaker. Rörande den i gårdagens tidning omnämnde muraren Martin Hansson, meddela vi nu den med honom inför poliskammaren i förrgår hällna ransakning. hvaraf men finner att ban ådragit sig icke mindre än fyra ätal, allesammans för begångna våldsamheter och brott på en och samma dag eller Måndagen den 16 dennes, då han 1:o slagit och sparkat byggnadsinspektoren C. A. Brunbäck på lilla Kongsgatan; 2:o öfversallit och slagit inspektoren S. Andersson på stora Nygatan, hvarvid han skuffat densamme uti kanalen vid nämnde gata; 3:o efter en obetydlig ordvexling uti nya allgen, afskjutit en med hagel laddad pistol uti ansigtet på snickaren Petter Svensson, så att denne måst intagas på sjukhuset, och 4:0 uti br Rapps nybygge vid stora Nygatan, slagit en der vid arbetet anställd murare, C. P. Pehrson, i hufvudet med en sten, så att blodvite häraf uppkommit. Martin Hansson, som är gift och har barn, år en skicklig arbetare, hvaden han haft ganska goda inkomster, men redan för längre tid sedan har han gjort sig illa känd genom sitt vilda och oregerliga sinnelag, samt för sin böjelse till slagsmål, hvarför han också mer än en gång varit under tilltal vid domstol och blifvit förvunnen till ansvar. Förhöret började angående uppträdet på lilla Kongsgatan, hvilket timade förstnämnde dag mellan kl. 12 och I vid middagstiden. Härom förmälte hr Brunbäck, att då han der mött bröderne Carl och Martin Hansson, hade båda tillropat honom att han nu skulle få plikta för ett de måst böta 24 riksdaler för det de för någon tid sedan öfverfallit R. med stenkostning. Härvid bade Martin, som syntes något rusig. tilldelat B. en mängd slag och sparkningar, minst tio till antalet, så att B. omsider fallit omkull, då Martin äfven sönderrifvit hans rock. Ehuru en poliskonstapel i detsamma tillkommit, hade Martin, som nu varit ytterst vild, likväl velat fortfara med sina våldsamheter mot B., men blifvit derifrån förhindrad. Carl Hansson hade deremot blott fattat tag uti B., men vid asynen af poliskonstapeln, släppt honom, hvadan han icke vidare förgått sig mot B. Tilltalade Martin Hansson erkande sig ha misshandlat B. på sätt denne uppgifvit, men ville icke vidgå att han tilldelat honom mer än fyra slag; deremot bestred han helt och hållet B:s uppgift angående hotelserna för de böter han måst utbetala. Att han sönderrifvit rocken kunde han icke minnas, ehuru han icke varit rusig, men väl något yr i hufvudet, likväl icke af bränvin, som han påstod sig icke ha förtärt den dagen, utan af Rasch-öl, hvaraf han druckit flera buteljer. Orsaken till bans beteende mot B. forklarade han sålunda, att denne vid åtskuliga tillfällen, då båda varit anställde hos byggmästare Rapp, skulle ha visat sig kittslig mot Martin, hvaraf han funnit sig förnärmad. Härvid oanmärkte hr Brunbäck att han endast sullgjort sina skyldigheter som inspektor vid de arbeten der han varit anställd för hr Rapps räkning, men att Martin icke kunnat tåla en dylik persons närvaro, enär han sjelf velat utofva tillsynen. Häraf hade Martin fattat bat till B., hvilket öfvergått ull botelser och slurligen till våldsamheter, som kunnat medföra de olyckligaste följder. Då Carl Hansson icke annorlundare betett sig mot B., än upplyst blifvit, förklarade poliskammaren bovom skiljd från målet, följaktligen frikänd från allt ansvar i denna sak. Derefter förekom undersökningen rörande våldet mot inspektoren S. Andersson, hvarom denne berättade: att Martin, oftanämnde dag på morgonen, troligen af missnöje derösver att A:n blifvit anställd som inspektor vid ett af hr Rapps vid stora Nygatan belägua uybyggen, der Martin arbetade, begärt sitt afsked, hvilket ban äfven erhöll senare på dagen. Mellan kl. 2 och 3 hade han, som syntes vara något rusig, åter inlunnit sig, dervid han velat hindra några handtlangare att fullgöra A:s föreskrifter, då denne låtit honom veta att sädant icke anginge honom, hvilket Martin besvarade enligt gammal vana, eller medelst ett slas i ansigtet. Nu begal sig A. till byggmäst. Rapp, för hvilken han omtalade tilldragelsen, hvarpå denne infann sig, då Martin ant äflades på kyjen vid stora Nygatan. He Ropp föreholl nu Martiu hans oskickliga uppförande mot A, men hvilket icke medförde annan verkan, an att när A:u i detsamma vände sig om, stötte Marun till honom i ryggen, så att A:u foll hufvudstapa ned uti kanalen. Men icke nog härmed, ty sedan A:n säl kommit utur vattnet upp på kajen, fick ban ånyo af Martin uppbära flera örfilar och sparkningar. Äfven denna våldsambet ernaude Mattin, sögande att tilldragelsen skett såsom A:n omtalat densamma; likväl ville Martin aumärka härvid, att ban tilldelat A:n blott ett slag och en sparkninz, sedan denne kommit utur kanalen. Auledningen till upptradet var den, att Arn skulle ha svarat Martin på ett sturskt vis, nå denne, som förut haft ullsynen öfver arbetssolket, gjort några anmärkningar vid de förändringar A:n vidtagit bland arbetarne. . . Beträffande åter den ohyggliga händelsen i nya allken, hvilken inträffade oftaberörde dag omkring kl. 7 på aftonen, då Martin Hausson, efter en kort ordvexling, afsköt en m d hagel laddad pistol i ansigtet på snickarearbetaren Petter Svensson, hvaraf denne illa skadades, uppgaf Martin: att sedan ban varit uti Kalfgatan för att skjuta småfogel med en pistol, hvilket likväl icke lyckats, hade han uti allen träffat Svensson, som baft några personer uti silt sällskap. Svensson, med hvilken Martin länge varit bekant, men aldrig tvistat, hade varit rusig liksom Martin. Utan någon orsak hade Svensson, under det de tillsammans gingo i allen, grälat på Martin, som tillsagt honom att upphöra dermed, men då ban likväl fortfarit, bade Martin för att skrämma Svensson, aslossat pistolen, nvarvid skottet, derigenom stt Svensson i detsamma böjde fram bufludet, olyckligtvis träffat honom; bedyrande Martin att hans afsigt aldrig varit att skada