Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1855, sida 2

,Angående grefve Rudenschölds verksamhet härstädes för åstadkommandet af en reform i afseende på undervisningssättet i härvarande folkskolor, har Red. haft nöjet mottaga nedanstående uppsats från en man, som mera än Red. haft tillfälle att med sin uppmärksamhet följa grefve R:s undervisningsmethod och som, till följd såväl af sin nuvarande som fordna ställning till folkskolan, bättre än de flesta andra bör kunna bedöma hvilkendera methoden, grefve R:s eller den gamla, förtjenar företrädet, Ifrågavarande uppsats lyder sålunda: -Grefve Rudenschöld, den ädle solkskolere formatorn, har nu lemnat oss. Den som hade tillfälle att höra honom, då han i folkskolan undervisade barnen och om sin undervisningsmethod lemnade upplysningar åt skollärare, prester, skolstyrelse-ledamöter samt andra för det uppvexande slågtets sanna bildning nitälskande, närvarande personer, måste intyga att han såsom skollärare är oöfverträfflig. Harmed menas icke ensamt den mekaniska fårdigheten att fråga barnen och framlocka deras svar; skickligheten att afpassa lärarens fordringar efter barnens fattningsförmåga; väljandet af den lämpligaste tiden för hvarje laroämne; indelningen af barnen i vissa klasser eller afdelningar, allt efter deras olika kunskapsmått och olika gåfvor att inhemta kunskaper etc., ehuru icke många lärare finnas, som häruti kunna jemföras med och troligen singen som kan öfverträffa honom: utan vi förstå dermed hufvudsakligen det lif, det nit I och kärleksfulla allvar, som utmärker en sann skollärare. Mången sätter väl den hufvudsakliga lärareförmågan i den yttre mekanismen och anser såsom de bästa resultater af undervisningen att barnen äro munviga att återgilva ett äskadt svar samt färdiga att efter gilna reglor uppskrifva tal och rita linier, och vi motsäga ingalunda gagnet af dylika färdigheter, men påstå att de blott äro blomster, hvilka, om skolläraren saknar öfriga nyssnämnde egenskaper, aldrig skola öfvergå till frukter. Lankaster-methoden, som, långt för än nuvarande folkskolor blifvit påbudne, begagnats vid folkundervisningen, har på många ställen blifvit blott mekaniskt använd. Färdigheten hos barnen att göra inöfvade tempo, att gå i takt, att stampa i takt, att i chorus skrika ut svaren, hvilka några bättre hufvuden såsom hurrabasar rätt uttalat, under det månget barn endast skrikit eller kanske tillochmed gapat — allt detta, som för barnasinnet är så lätt och angenämt, har beklagligen i mången skola vid examen utgjort hufvudsaken af det resultat, som frambringats af ett halft års daglig nndervisning och skolgång. Lankaster-methoden användes ännu i allmänhet i folkskolorna. Den anses nödvändig för att kunna undervisa och styra en större massa barn. Med dess användande har mången nitisk lärare framkallat goda resultater, men bakom dess buller och uti dess tempoosningar har ock mången beqvam och trög lärare gömt sin beqvämlighet och tröghet. Han har gjort flitiga dagsverken i skolan, och äfven barnen halva varit dagsverkare. Sättet för undervisningen har varit sådant, att de kunna hafva det vigtigaste, det heligaste för händer, under det uppmärksamheten sofvit eller deras tanke flugit ut på gatorna, på lekplatsarne och på pojkstrecken. Så har mången i skolan lärt sig vara och sedan under hela sin lefnad förblifvit sömnaktig, dåsig och liknöjd. arbetande flitigt, men föga uträttanue. Dylik undervisning hade långt för detta bordt förvisas från skolorna. Den reform i skolundervisningen, hvilken grefve R. tycks hafva gjort till sin uppgift alt genomdrilva, åsyftar just att så bort det mekaniska i undervisningen. Han vill hafva bort all cirkel-lasning, hvarunder man måste anlförtro undervisningen ensamt åt monitörerna; han vill hafva bort den gemensamma högljuda läsningen, då alla barnen läsa högt, anungen utan någon ledning vid innanlasningen eller under ledning af monitören; — och han vill hafva bort den sammanblandningen, att en del af barnen stafvar, andra ösva sig i renläsning, andra i valiasning och andra åter i öfverläsandet af lexor. Han vill att alla barnen skola undervisas af läraren, och att intet annat än lärarens frågor och barnens svar få störa tystnaden. Han vill derföre att barnen, efter olika åldrar och kunskaper, skola indelas i öfverläsare och underläsare, hvilka klasser dels hvar för sig undervisas på olika tider och dels samfält, då de förra skola vara ledare för de sed nare. Han vill att alla stasnings och andra reglor skola mundtligen föresägas af lararen, under det barnen högt eftersäga lärarens ord. Han vill slutligen att de yngre barnen blott vissa timmar af dagen och vissa dagar i veckan skola sysselsättas i skolan, hvilken han dessutom anser blott om förmiddagarne böra vara i verk