Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1855, sida 1

(PRO J. E. TILLANDER. Den 14 Jui. Ilans Högvördighet, den nybakade biskopen i Lunds stift, f. d. statsrådet H. Reuterdahl har framfödt sitt s. k. ,Herdabref till ästiftets presterskap, hvilket bret finnes i sin helshet intaget i den beskediiga Snallposten i Malmö, förordadt med en förmodan af S. D., matt skrilvelsen ,skall låsas med stort intresse I för den lika allvarliga och värdiga som fridsalskande anda som genomgår densamma?. På grund af det intresse, som Sn. Posten losvade att brefvet skulle skänka, samt af den kyldiga vördnad som bjöd att lyssna till herr biskopens allvarliga, vardiga och fridsälskanI de ord, såsom ock till följd af den uppmarksamhet hvilken vi enfaldige lekmän på seduare tider tagit oss för att ägna åt kyrkliga ärenI der och handlingar — hafva vi verkligen ord för ord genomlast det öfver tre spalter långa herdabresvet, hvarmed vi, under gamla goda tider, hade kunnat göra anspråk på att hafva gjort en öfverflödsgerning, hvilken säkert beredt oss lyckan att ha kunnat lemna till II. Hogvördighets disposition ett stort parti syndaförlåtelser. För dem af våra läsare, som ej hafva tillgång till det högkyrkliga brefvet, eller samma mod som vi att tillegna sig dess innehåll, skola vi af detsamma göra ett kort resymå, dervid möjligen en och annan parenthesis från vår sida torde komma att insmyga sig. H. H. (betyder Hans Högvördighet Biskopen af Lund, s. d. statsrådet, m. m. Reuterdahl) börjar naturligtvis med att tala om sig sjelf. Efier att hafva tackat vördiga presterskapet för kallelsen till det ämbete, som konungens nåd sedermera gisvit honom, yttrar H. H. att han icke utan saknad, men icke heller utan glådje och boppåterkomunt till Lund. — Siknaden gällde sornamligast — hvad tror väl lasaren? — jo, den fordne styresmannen, Honom, som genom sin erfarenhet, sitt klara Öga, sitt goda minne etc. ,var en så sortrasllig handlaggare af alla vigtiga ongelagenneter. — Honom, hvars hjerta var fulit af mildhet och godhet och tillika, särdeles innan en mycket hog ålder gilvit honom rätt till hvila, af foretagsamhet och kraft, at nit och oförtrutenhet i alla ambetsällgganden.Det var afven andra H. H. saknade, men bredvid saknaden uppfyllda glädje och förhoppningar H. H:s sinne-. Ty det var ju naturligt att H. H. skulle vara glad att återvanda till Lund (sardeles till dess feta biskopsstol). Likval vill II. H. visst ej beklaga sig öfver sin 3-åriga burtovaro. Han hade under denna tid sett och erlarit mycket, hophades äfven halva lärt ätskilligt. Han bade nemligen på nara håll sett ,en ädel och god konungs outslackliga kärlek och outtröttliga bemodanden för land och lolk, — han hade sett nuru de storsinnade konungasönernas hjertan aro biinnande for Sveriges val; han hade sett , huru i de högsta rådslagen endast det rätta sökes (t. ex. inom ecklesiastikdepartementet beslutet om den nya s-kramental-jagen!) Når dertill kommer att II. H. i enskilt uss. rönt mycken vånskap och åst ,månget tillfälle till inhemtande at goda och för hela lesnaden larorika och uppfriskande insigter, så var det väl 4j underligi att han gladt sig åt den verksamhet, hvartill han Varit kallad utom Lunds stift. Men icke so.ihy måste val H. II. ha rätt att vara glad åt den verksamhet han nu fått. Här ligga framför mig, utropar II. H, tveane herrliga landskap, det ena fett och frodigt, det andra mycket vackert, båda rika på gamla minnen, yllar öfverskådar min ie 8 —