Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1855, sida 1

i tog så hemlighetsfulla åtgärder och för tod si väl att spela den okunnige, att de ej kunde I? i några bevis emot honom.Dessa små samman I svorjulngar ejorde honom ursinnig. Han skre tull Tolla: — Dben der Nadina! Jig hade lust att göra henne min kur, att lå henne dodligt kär i mig, och sedan tvinga henne att gå i kloster. M-u 18 vill det ik-, ty Du kunde måhända andå b. svartsjuk, och inan skulle derigenom få anledning att prata om mig. Hans vänner och kamrater visste ganska val all han var kär, ty han deltog icke mer i deras lustpartier, men han aktade sig noga att namna Tollas namn för någon af dem. En dag lemnade honom hans kammartjenare, i ni gra af hans vänners narvato, ett bref från Lariceia. De ropade alla på en gång: Irån hy m? från hvem? Han svarade, i det han gömde brefvet: Det ar från en abbe! Han berattade för sin sastmö med synbart noje bur val han sorstod att dölja sig — ty att dölja sin lycka är ett äkta italienskt noj-. Han ude den afven för sina vanner, men af helt andra skäl — han fruktade för sin lar och sina onklar. (Forts.)