Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1855, sida 1

i ,St. Thomas dAquino. Om man vetat detta i Petersburg, skulle modern och dottern oselbart hafva mistat sina pensioner. Denna oförsigtighet gagnade dem icke det ringaste, ty i Paris frågade ingen derefter; tillfölje af sitt skryt och sina handgripliga osanningar, blef generalskan allmänt betraktad som en äfventyrerska. Nadinas uppfostran var ett vidunder af dålig hushållning. Alla hennes lektionstimmar betaltes öfverhufvudtaget med 2 fres. En stor, mörklagd flicka, den fulaste i hela konservatoriet, lärde henne konsten att martera ett sortepiano. En obehaglig, rödhårig Irlandska, en lefvande albild af det irländska eländet, var gifven henne till lärarinna i engelska. En extra-skrifvare från presektur-byrän lärde henne franska och litteratur, historia, geografi, räkna, fysik och något litet logik. Hennes danslärare dog för ett år sedan på hospitalet; han var den siste af den race, som ännu vidhöll det gamla bruket att gå med flaskan i bakfickan. Genom dessa stackars menniskors förenade ansträngningar glömde Nadina alldeles ryska, polska och tyska, som hon talat sedan sin barndom; hon skref temligen korrekt franska, med undantag af participierna, och hon kunde stafva sig igenom de första kapitlen af ,the vicar of Wakefield; hon kunde dansa alla möjliga kontredansar och spela ett