perna skulle på en gifven punkt och gisvet ögonblick samla sig, för att frambringa maximum af verkan. Fastän faran glömdes och vi gingo framåt i trots af kulor och granater, hafva vi icke destomindre lidit förluster: det vigtiga resultatet kostar oss nära 3000 man och 150 officerare fallne eller sårade. Hela regementer äro upprifna. Vid 50:de reg. stupade öfversten och öfverstelöjtnanten; tvenne bataljonschefer sårades, och blott en återstår. Den tappre general Lavarandes hufvud krossades af en kula; general S:t Paul sårades i halsen af en biscayer. Genikorpsen förlorade major Preserville; han träffades i veklifvet, medan han under natten ledde arbetena på Gröna kullen. Artilleriet mistade fyra kaptener. Dess säkra skott och med stor skicklighet anlagda batterier, likasom officerarnes och manskapets kallblodighet, voro i denna strid ett vigtigt bistånd. Det var med ett ord en stor och ärorik dag för Frankrike. Soldaterna af 2:dra korpsen hafva upprätthällit vår sanas ära, och general Bosquet erhöll ett lysande bevis på den aktning, han ingifver, i en förtroendefull medverkan till utförandet af hans anordningar från allas, officerarnes som soldaternas, sida. Ni ser oss på god väg; den är halkig af blod, och mycket sådant skall ännu flyta, men staden skall blifva tagen, och J kunnen vara utan oro i Frankrike. Vi hafva tagit 62 kanoner eller mörsare af olika kalibrar; det var välkomstgåfvan från regementerna till deras nye öfverbesalhafvare. Ryske Invaliden meddelar ett utdrag ur furst Gortschakoffs dagbok, som naturligtvis ytterst knapphändigt redogör för striden den 7. Framför Sebastopol— heter det — lyckades det de belagrande att srån d. 3 till d. 7 Juni sramskjuta sina ansallslinier till kyrkogärden och Gröna kullen. De försökte genom nya sprängningar fördjupa den minkammare, de förut erhållit framför bastionen n:o 4. Streletzkabugten sortfara de allierade att med stor verksamhet befästa. — Den 3 Juni företogo de allierade, sannolikt för att missleda vår uppmärksamhet, en ansallsrörelse mot Baidardalen; kl. 7 på morgonen visade de sig med en styrka af 6000 —8000 man af alla vapen framför våra förposter, delade sig derefter i tvenne korpser och framryckte mot Baidary och Bujak Myskomii. De kosakyposter, som innehade linien från byn Alssui till byn Baidary började draga sig öfver floden Tschernaja. Då framstörtade tvenne sotnier donska kosacker under befäl af Jessaulen Kunakow på fiendens kavalleri, trängde det tillbaka och gick öfver Tschernaja. Vid det härunder uppståndna handgemänget sårades tre kosacker af sabelhugg. Framemot skymningen gingo de allierade tillbaka, och våra förposter intogo sin förra plats. — De Engelsmän och Turkar, som bemäktigat sig Jenikaleh, öfverlemna sig åt alla möjliga barbariska tilltag; de hafva plundrat kyrkan och misshandlat innevånarne utan ätskilnad till ålder och kön.ENGLAND. Hufvudpunkterna i undersökningskommissionens berättelse voro följande: Kommissionen beklagar, att undersökningen stött på så många svårigheter, att den måst afslutas på ett för kommissionen sjelf föga tillsredsstallande sätt; Aberdeenska kabinettet höll inga sammankomster just vid de tillfällen, då detta hade varit af största nytta; man hade ej sörjt för nödiga reservtrupper, och kompletteringsmanskapet bestod mest af unga, illa inöfvade soldater; de olika förvaltningsgrenarne voro illa handhafda, och man gaf ej regeringen tillräckliga underrättelser om de i salt stående truppernas tillstånd — medan tidningarne öfverflödade af berättelser derom och landet var uppfyldt af oro, sväfvade regeringen i okunnighetens mörker; hvad de enskilta departementerna beträffar, var det en försummelse af lord Aberdeen att ej i den till Krim afsände lord Raglans ställe hafva utnämnt en general-fälttygmästare; de af krigsdepartementet afslutade levereringskontrakterna voro felaktiga och de levererade verktygen odugliga; amiralitetet hade i det hela ledt transportväsendet väl, men i Svarta Halvet var detta dock illa ordnadt, och beståmda anordningar angående högsta ledningen af detsamma saknades; amiral Boxer, som af amiralitetet erhöll ledningen af transportväsendet i Bosforen hade ej tillräckliga medel till sitt förfogande, och honom drabbar derför ingen skuld; hvad kommissariatassarerna beträffar, rådde en fullkomlig brist på allt förutseende, och de grunder man an fört för bristen på proviant till trupperna och