Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1855, sida 1

perna, sedan de sörnaglat kanonerna, tillbaka till det mellersta utanverket och besätta de förut bestämda linierna. Alla dessa fördelar hade ej vunnits utan kännbara förluster, och mer än en soldat gäldade denna framgång med sitt lif. Men det var framför allt på venstra flygeln vid gröna mamelonen, som positionens vigt och stridens olika utveckligsskiften gjorde den blodig. Der, såsom vid kölhalningsbugten, störtade manskapet ur parallelerna, så snart raketerna gifvit tecken dertill. 50:de regementet, anfördt af öfverste Brancion, störtade sig rakt på förskansningen, utan att lossa ett skott. De ryssar, som stodo i parallelen framför redutten Kamschatka (ryska namnet på gröna kullens skansar), draga sig tillbaka, då Fransmännen nalkas. Desse förfölja dem; utan att besvara gevärselden, utan att något hinder kan afkyla deras ilver, storma de öfver en graf af 10 fots djup, klättra på hvarandras axlar öfver skanskorgarne och störta fram för att upphinna sin öfverste, som, stående på bröstvärnet, med fanan planterad vid sin sida, kallar på sitt tappra regemente. Redutten är tagen, vi äro herrar öfver densamma, men ack: en kula utsträcker död den tappre Brancion, innan han fick fröjda sig åt våra vapens seger. Nu kan en mängd af våra krigare olyckligtvis ej längre hejdas. Utan att fråga efter antalet och glömska af gisna order fortsätta de sitt lopp, rusande mot Malakowbastionerna. Druffiagelskurarne från tornet hejda dem ej; de stanna först vid de breda grafvar, som omgifva bastionen, och nu måste de verkställa ett återtåg, som kostar oss dyrt. I samma ögonblick inträffar en explosion på Gröna kullen. Ryssarne begagna sig af förvirringen, storma fram och ätertaga sin redutt. Fransmännen lemna höjden; man ser dem draga sig tillbaka, dock i god ordning. Tvenne ryska officerare ses uppstiga på bröstvärnen och tyckas vi ja begabba oss. Men understödsbrigaden är framme, jägarne, 82:dra och 6:te linieregementena storma uppför höjden i plutonkolonner, och efter en fjerdedels timma kasta sig Ryssarne i löpgrafvarne, följda i hack och häl af bajonett och gevärskolf, och skynda till Malakowtornet fortare än de kommo derifrån. Arbetarne skrida nu till verket, omkasta de ryska löpgrafvarne och förena dem med våra linier. Oaktadt fiendens ihåliga kulor regna öfver dem, oaktadt de förfärliga sår, dessa kulor förorsaka, qvarstanna soldaterna i de tagna utanverken; de nya arbetena erbjuda dem ännu ett knappt skydd. Framför de engelska anfallslinierna var elden ytterst häftig under denna natt. Engelsmännen bemäktigade sig de ryska bakhållen i stenbrotten, men ett irländskt regemente, som framstormat ända till stora sågverksbastionen, blef der krossadt af platsens eld. Engelsmannens förlust är ansenlig. De fingo 600 man och nära 40 officerare försatta ur tjenstbart skick. Ni kan ej föreställa er den präktiga anblick, vår tappre här erbjöd, eller den noggranhet, med hvilken ansallsplanen var utkastad; ty allt var så utraknadt, att oaktadt den ofantliga utsträckningen af ett stridsfält, till hvilket man blott genom trånga pass kan framtränga, trup