Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1855, sida 1

nads tid eller två, men drog sig hastigt tillbaka, icke i anledning af hennes köld, utan i anledning af hennes dumhet. Hon försökte u tan framgång att spela kokett i stor stil; hon egde väl allt hvad som dertill erfordrades i yttre afseende, men klokheten fattades henne alldeles. Alltsör kall för att begå dumheter gratis, och alltför enfaldig för att begå inbringande sådana, förstod hon hvarken att hängifva eller sälja sig och, utan att veta hvarför, bevarade hon derför en dygd, på hvilken ingen trodde och om hvilken ingen bekymrade sig. Ester att hafva fört detta lif i trenne år, försvann hon plötsligt: alla hennes bjelpkällor voro uttömda. Hennes möblemang och hennes diamanter voro knappast i stånd att betala hennes kreditorer. Hon reste till Tyskland, der hon lefde af spel, i det hon reste från den ena badorten till den andra och beständigt ökade listan öfver de eröfringar hon trodde sig hafva gjort, i det hon på landsvägarne tillsatte den sista återstoden afen hastigt lörsvunnen skönhet. År 1828 kom hon till Paris och började nu tänka på Nadinas uppfostran. Hon inlogerade sig i ,Rue de YUniversitä och hade svårt för att möblera en liten vrå i ett mycket stort hotoll. För att få inträde uti .Faubourg St-Germains salonger, var hon djerf nog att låta sin dotter gå till nattvarden