Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1855, sida 1

Utrikes Nyheter. SÖDRA KRIGSTEATERN. Någon ossiciel rapport om striden den 7 har ännu ej varit synlig, men deremot erhåller man många detaljer om densamma i enskilta bref från lägret, hvilka finnas att låsa i sednast ankomna sranska och engelska tidningar. Vi meddela ett sådant, skrifvet från lägret till tidningen Constitutionels: Framför Sebastopol den 9 Juni. Den 6 Juni kl. 3 e. m. började elden från högra anfallslinien; från ändan af Sebastopolsviken och batterierna vid Inkerman ända till Karabelnajaklyftan, som skiljer oss från Engelsmännens anfallslinea, ljungade på en gång 108 franska eldgap. De engelska började genast instämma i musiken, och kanonadens åskor rullade snart längs heia denna ofantliga sträcka; granater och kulor korsade hvarandra och bomber kretsade utan uppehåll. Men detta var blott förspelet till det stora drama, som dagen derefter skulle uppföras — endast inledningen till sjelfva slagtningen. En del af de franska batterierna spelade emot de ryska, som ligga vid ändan af Sebastopolsviken, en annan del besköt de trenne skansar, som blifvit uppförda på kammen af Sapunberget — hvilket stryker längs Kölhalningsbugtens östra sida till höger förbi den franska linien — och andra åter rigtade sin eld mot utanverken på vensta stranden af nämnde bugt. Den klyfta, som bildar en förlängning af Kolhalningsbagten, skär den franska linien i tvenne delar, af hvilka den ena uppkallas efter bugten, och den andra bär namnet Victoria efter en redutt, som Engelsmännen vid belagringens början uppförde på de punkter, som beherrska linien. De ryska försvarsverk, mot hvilka våra arbeten rigtades, äro till antalet tre och belägna på samma bergrygg: landtudd batteriet närmast hafvet, lilla sågverksbastionen samt det stora utanverket på gröna kullen (mamelonen) 150 metres ) framför Malakowtornet och bastionerna af samma namn, hvilka helt och hället skyd dades af denna sramskjutna post. Gröna kullen, på hvars sluttning Ryssarne hade graft en parallel af motansallsverk (contraapprocher) och inrättat talrika bakhåll, befann sig på föga afstånd från den innersta franska parallelen. Dessa ganska starka och med ett talrikt artilleri försedda verk besvarade skott med skott och gaf i början tillochmed ofta två för ett. Batterierna på andra sidan redden sköt oupphörligt med ihåliga kulor, för att fördröja betjeningen af våra kanoner, men de uppnådde ej sin afsigt. Engelsmännen kastade äfven med stor noggrannhet bomber på gröna kullen 4) Omkring 926 sv. alnar.