Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1855, sida 1

kli; pråmarne, landstigningsbåtarne och sluparne sattes i sjön, linieskeppen kastade ankar på ungefär 6 samnars djup, de andre ångarne ordnade sig i konvojlinea och vände sig mot den vik, som framgående i ostlig rigtning bildar den låga Kamischudden. Avisoångarne kastade ankar på 4 eller 5 kabellängder från stranden, korvetterna och fregatterna så nära som vikens obetydliga djuplek tillät. Kl. I e. m. samlade sig landstigningsbåtarne kring den slup, från hvars förstäf general dÅutemarres fana Svajade. Ryska kavallerister visade sig på höjderna, men några kulor från de engelska fartygen och Megere voro tillräckliga att förjaga dem. i det fall att fienden bade trupper samlade, för att hindra landstigningen, var det tydligt, att han ej skulle våga föra dem ned på den slätt, som beströks af våra bredsidor, utan att han sammanbopst dem i de af lokalens natur bildade gömställen, som ej beströkos af våra kulor. Tecknet att rycka framåt gafs åt båtarne, och några ögonblick derefter landstego tvenne bataljoner jägare under ropet: lefve kejsaren, och uppställde sig i kolonn, för att bestiga höjderna. Samtidigt med våra trupper hade de engelska landstig:t; de intogo venstra flygeln och satte sig likaledes omedelbarligen i marsch. Emellertid hemtade Dauphin, Caton, Lucifer och Milan trupperna af andra brigaden ombord på linieskeppen och Pomone. Kl. half 4 var hela infanteriet i land; artilleriets och hästarnes utskeppning fortgick lifligt. Vi visste att fienden på Kap St. Paul hade uppfört ett batteri på 26 kanoner af grof kaliber, och på Kap Ak-Burnu ett annat med tre kanoner. Dessa batterier voro ej det enda hinder, Ryssarne hade tänkt att lägga i vägen för de fartyg, som skulle vilja framtränga förbi Kap St. Paul: ett stort antal fartyg hade blisvit försänkta i farleden. Bortförda af hafsströmmar och isdrifter bildade dessa fartyg lika många blindskär, hvilkas granskap ej förkunnades af sänklodet och hvilkas läge var oss fullkomligt obekant. Fienden hade dessutom utlagt exploderbojar. Flera sådane fupno vi sedan uti arsenalen i Kertsch, der vi hade tillfälle att undersöka dem efter behag. En tredubbel messingstråd, öfverdragen med guttapercha satte dessa försåtliga machiner i förbindelse med en elektrisk apparat, som befann sig vid batteriet på Kap St. Paul. Det var sålunda lätt att, medan våra fartyg voro sysselsatta i den tränga farleden låta dessa undervattenspetarder i hvilket ögonblick som helst krevera under dem; verkan af sådana pjeser bör vara afgörande, om explosionen eger rum i rätt tid. Medan dessa detaljer voro oss så godt som okända, väntade vi deremot vid kap St. Paul ett motstånd i förhållande till de stora bemödanden fienden hade underkastat sig, för att göra denna position fruktansvärd; men för segern påräknade vi äfven de förenade ansträngningarne af de allierade trupperna och flottorna. Omkring kl. 2 e. m. hade jag hissat min flagga på ånskorvetten Laplace, som dagen förut förenat sig med oss. Jag vände mig mot kap St. Paul, för att på nära håll rekognoscera de ryska försvarsverken, då en våldsam explosion, följd af knall på knall, lät mig förstå, att Ryssarne sprängt sina kruthus i luften och afstått från att bestrida oss fri färd genom det första i ordningen af de trånga farleden. Kap St. Pauls öfvergifvande tycktes förutsätta, att fienden hade förbehållit sig en fördelaktigare försvarslinea, bakon hvilken han skulle samla sig, för att afvakta oss. Det gamla slottet vid Jenikaleh erbjöd i sjelfva verket ryska hären en stödjepunkt, hvars tjocka murar temligen länge skulle kunnat uthärda fältartilleriets eld; en lång linea af förtöjda krigsbevärade transportfartyg och simmande batterier stängde detta andra pass, hvars djuplek blott är 13 fot, och som således blott är tillgängligt för avisoångare eller kanonbåtar. Denna linea af fortöjda fartyg förenade sin eld med koiselden från batterierna vid Jenikaleh och ett batteri, som nyss förut uppförts på Cneskabanken. Om denna del af sundet hade vi endast otillräckliga uppgifter, och vi borde taga för afejordt, att vi ej utan den häftigaste strid skulle kunna bemäktiga oss en så stark position. Emellertid skulle dessa hinder försvinna med samma lätthet, som de föregående. Jag har redan underrättat Ers Exc. om den affär, som efter utrymmandet af Kap St. Paul egde rum mellan Jenikalens försvarsverk och, de engelska kanonbåtarne, understödda af Fulton och Mågere. Denna strid varade ända till solnedgången, och de fartyg, som deltagit i densamma, lade sig för ankar i Kertsch bugten. Det var sannolikt denna manöver, som brådstörtade fiendens beslut, ty kl. 8 e. m. förkunnade oss en häftig explosion, att han utrymde Jenikaleh, likasom han förut utrymt sin första försvarslinea. Följande morgon i daggryningen satte sig den allierade hären i rörelse och före middagen stod hans kolonner på Jenikalehs höjder och inryckte i staden utan svärdslag. Samma aston förenade sig Lucifer, Megere, Brandon och Fulton, under kapten Betal de Sedaiges befäl, i Azowska sjön med 10 engelska fartyg, kommenderade af kapten Lyons, och afgingo till Berdiansk. Våra ofvannämnda fyra fartyg hafva måst återvända till Kertsch, för att proviantera. Emellertid hafva de engelska kanonbåtarne angripit Genitsche. Deras landstigningsbåtar inträngde djerft i sundet, som förenar Azovska sjön med Ruttna Hafvet och uppbräade der 70 fartyg samt ansenliga spanmålsmagasiner. j i re —