Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1855, sida 1

Trasimeni. De unge dansade ester pianosortet; mödrarne bevakade sina döttrar, och fäderna spelade whist inne i markisinnans kabinett: ute i trädgården gingo åtskilliga rökare och blossade på sina cigarrer. Det var just en fest, som bildade öfvergången från vinterns lustbarheter till vårens fröjder. Signora Assunta Trasimeni förde på den tiden det angenamaste och minst bullersamma hus i Rom. Fremlingar läto ej presentera sig der, eller också hade de förfärligt tråkigt, emedan de ej kunde uppfatta det tysta behag, som var utbredt öfver dessa sällskaper; men Romrarne skulle hafva ansett för en offentlig olycka, om de varit tvungne att sakna markisinnans Thorsdagssoirker. Denna höga salong, på hvars hvälfda tak, som var måladt i fresco utaf en elev af Giulio Romani, sågos fyra stora figurer, föreställande Rom, Neapel, Florens och Venedig; dessa vackra tapeter från sextonde århundradet, hvilkas bjerta färger tiden mildrat och blekt; dessa möbler af ebenholtz, hvilka här och der voro rispade och spruckne; denna gamla ljuskrona af bergkristall; detta fortepiano från Wien, hvars toner dämpades af golfmattorna — allt detta i förening andades en viss storartad och underbart sorgbunden tresnad. Domestikerna, hvilka såsom husets barn voro klädda i ärfda livrer, pre